jonasperre

Jag drömde att jag var sångare i Alice In Videoland, här hittar vi direkt ett fel. Deras sångare är av det kvinnliga könet och sist jag kollade så var jag åt det manliga könet. Jag var mer en stand in sångare för Toril (sångerskan) hade blivit sjuk eller fått något förhinder, inte väsentligt i min dröm. Jag sitter där på restaurang med resten av bandet och vi snackar lite, har en spelning dagen efter på KB här i Malmö. Det är flera olika band som spelar och det skulle nog vara ganska billigt tror jag. Hur som helst så kläcker jag ur mig att jag inte lyssnat så fasligt mycket på Alice In Videoland, var några år sedan. Såg ju dem på Möllevångsgfestivalen förra veckan men mer än det, nej. Fast jag har ju sådär halv fotografiskt minne så allt var lugnt, jag lär in mig texterna lyssnar lite på deras musik sedan är jag redo att rocka sönder KB. Vad kan gå fel? Tyvärr fick jag inte reda på hur det gick för larmet på mobilen gick och det var dags att tvätta.

Varför jag fick min Iphone 3G är för att den var ett skyltexemplar som alla kunde röra vid med sina flottiga fingrar. Till min stora förtjusning så hade redan en del testat kameran och där fanns några bilder, nämligen över sexhundra stycken. Hur är det egentligen, får man lägga ut bilder på okända människor utan deras samtycke? Eftersom bilderna finns på min telefon så måste dem tillhöra mig eller? Därför hade jag tänkt lägga ut fyra bilder på några tuffingar, hoppas ni får ett gott skratt, blir förvånade eller rent av skräckslagna.

Detta är min favoritbild och den var även satt som skärmsläckare. Grabben ser ut att vara max tio år men mustaschen tyder på annat. En hjärtekrossare eller en pizzabagare? Ni får bestämma.

Finns väl inte så mycket att säga om denna lilla leksak mer än att den är underbar. Har varit ute på marknade ett tag nu. Jag fick den billigt från Elgiganten, dock låst till Telia men att låsa upp mobilen är ingen match om man har den rätta fingerkänslan. Det positiva är att Iphone inte bara är en mobil utan även en liten handdator, kanske därför de aldrig sänks i pris. Spelmaskin och det bästa utav allt, en Ipod. Det negativa är kameran som endast ligger på två megapixlar, dock tar den inte de sämsta bilderna men långt ifrån de bästa då det snart kommer ut mobiler med tolv megapixlar på marknaden. Jag har bara lekt meed min Iphone 3G i en dag men jag är redan förälskad.

Iphone 3GS släpps i butikerna imorgon, den är dubbelt så snabb som Iphone 3G, man kan spela in video med den, kompass och bättre GPS. Än så länge nöjer jag mig med min 3G, i alla fall några månader till sedan är det väl dags att byta upp sig.

... verkar vara min grannes tema för denna natt. Visst, det är fint att han/hon/dem hedrar The King of pop men kl. 02.00? Vad är problemet? Finns det inte människor som sover eller borde sova vid det här laget? Vem kan sova till mannens höga toner egentligen? Nu verkar dem ha slutat och där slutar min klagan. Sov gott alla och dröm vackra drömmar.

Då jag inte har bloggat på några dagar och är helt slut efter att ha meckat med min Iphone (kommer skriva ett litet inlägg om den imorgon) och gym så skriver jag ett riktigt inlägg imorgon. Såg en indisk film igår som var helt underbar men jag kommer verkligen inte ihåg namnet på den eller vilka som var med i den. Får sova på saken så jag kan skriva om mina intryck av den, tre timmar ren feel good film i alla fall. Här kommer några bilder från Möllevångsfestivalen i lördags plus några andra som jag tagit under dagarna som gått.

Lechery, ett hårdrocksband som påminde en del om Hammerfall. Sångaren behöver träna på sin engelska och det smiter in lite falska toner här och där.

Eller Nausicaä of the Valley of the Wind som vi dödliga svenskar känner till den som. Detta tecknade mästerverk av legenden Hayao Miyazaki har jag precis fått avnjuta på utomhusbio här i Malmö, Folkets Park.

Historien utspelar sig 1000 år efter de "sju dagarna av eld", den händelse som förstörde den mänskliga civilisationen och det mesta av jordens ursprungliga ekosystem. Spridda mänskliga bosättningar överlever, isolerade från varandra av Förfallets hav som är en dödligt giftig djungel av svampar med giftiga porer, och med svärmar av jättelika insekter, som samlats till synes enbart för att föra krig.
Huvudpersonen, Nausicaä, är en karismatisk ung prinsessa från den fridfulla Vindarnas dal. Hon är tuff från första sekund och känns inte som andra japanska flick hjältar. Som till exempel Sailor Moon som ramlar på sin rump och gråter floder.
Hon har den ovanliga gåvan att kunna kommunicera med jätteinsekterna. Man lägger också märke till hennes empati gentemot djur, inklusive människor och annat liv.

För alla som gillar filmer som Spirited Away, Princess Mononoke, Howl's Moving Castle och Totoro. Se den. Ibland har tecknade filmer ett sånt djup som man inte kan få fram i live action. För att vara från 1984 så är den riktigt bra tecknad.

Nästa vecka är det Vicky Christina Barcelona som går upp på utomhusbio, kl. 22.00.

Här kommer en trailer på Nausicaä and the walley of the wind och ni som är intresserade av att se hela filmen kan gå in på den här länken http://video.google.com/videoplay?docid=-8704790173215648057

Snart är det dags för mig att dra mig mot polishuset och hämta ut mitt leg som jag ansökte om i måndags. Smart som jag är så tappade jag det under Arvika Festivalen. Å andra sidan ser jag inte ut som en nynazist på det nya, alltid något positivt i det negativa. Sedan bär det av mot Höör där det blir grillning och lite Metallica hos mamma. På tal om Metallica, ska jag se dem i Köpenhamn på tisdag? Kanske. Vem var inte full igår? Inte vet jag, bara att jag var ganska så borta. Råkade smälla till två människor under min vilda dans till Alice In Videoland som faktiskt rockade en smula.
 
Jag har varit så off nu de senaste dagarna, vad kan det bero på? Min hjärna är nog kvarglömd i sängen och sover så gott.

Min hjärna står still, jag har verkligen ingen aning om vad jag ska blogga om. Min hjärna är som att den blivit invaderad av någon slags gegga som får mig att tänka långsamt. Gymmet gick riktigt segt idag, stel som en pinne. Jag har inte varit ute och sprungit på säkert över en månad. Måste ta tag i min träning på allvar. Äta rätt. Träna hårt. Sova normalt.

Vad har jag då gjort sedan jag bloggade sist? Jo, jag har sett Harry Potter och Halvblodsprinsen. Måste säga att den var ett mästerverk, även fast de har skippat en massa actionscener så är den full av magi. Om du har Harry Potter som religion och Gud så skippa denna filmen annars lär du göra som Michael Jacksons fans efter hans död, ta självmord. Jag har även sett en till film på bio nämligen Brüno. Den är mer rumsren än Borat men bevisar än en gång hur tröga amerikanarna är. Se den, skratta och njut över att du inte kommer från det stora landet i väst. Detta måste ha varit det mest intressanta jag har gjort sedan jag bloggade sist. Tycker ni det låter spännande? Tro mig, det är det inte.

Idag, idag, idag? Vad ska jag göra idag? Det återstår att se. Imorgon är det i alla fall dags för Möllevångsfestivalen. Alice In Videoland kl. 00.00. Missade dem på Arvika Festivalen och då jag bor fem minuter bort lär jag inte missa dem imorgon.

Ja, gott folk. Ni läste rätt. Skäggets mästare 2009 är över. Konstigt att det inte står på löpsedlarna runt om i Malmö. Kanske var det inte lika stort som jag trodde. Hur som helst så bestämde jag och Mats igår för att strunta i hela tävlingen, vi var inte vackra någon av oss. Mats såg ut att vara tio år äldre och jag, jag såg bara ut som en vanlig poet/hemlös människa. Så igår tog jag till med rakhyveln och tog bort det jag samlat på mig i över en månad. Jag känner mig naken men tror inte jag någonsin kommer låta det växa så långt igen. Dock var det intressant. Här kommer två bilder, en före och en efter.

Vi börjar med före såklart.

Ni fick stifta bekantskap med Harald för första gången i mitt förra inlägg. Han tog åt sig äran för att ha fångat fjärilen sedan släppte ut den igen.

Harald och jag fann varandra under Arvika Festivalen. En av de sista dagarna när jag städade så låg han bara där på marken och titta upp på mig. Jag böjde mig ner och plockade upp Harald, han var skadad, han var rädd, någon hade bara övergett han. Mina faderliga instinkter fick mig att stoppa ner han i fickan och efter att han vilat sig lite, känt sig trygg så var han på hugget och ville återgälda allt. Harald fick sitta på mitt tält under natten och skydda mig från alla onda festival människor. Med sin hotfulla stämma och dödliga blickar så tog det inte lång tid förrän de som hade sitt tält sidanom mig flyttade. Harald lugnade ner sig och kom sedan överens med dem runt omkring. Han hade ju blivit övergiven så klart han kände sig lite rädd fast han inte vågade erkänna det. Harald följde med mig hem, här trivs han bra. Springer runt, gör volter, armhävningar och sit ups. Han är inte alls dyr i drift, kostar faktiskt ingenting. Det är historien om Harald det.

Om han någonsin hittar på med fler galna upptåg så kommer de upp här på bloggen, var så säkra på det.

Jag fångade precis en fjäril. En fjäril som hade flygit fel. Den skulle nog hem till sin familj men så såg den ett öppet fönster och ville hälsa på. Fjärilen flög in i min lägenhet, sa hej sedan hitta den inte ut igen så jag fick hjälpa den med ett glas och ett kuvert. En Jonas fakta om fjärilar, de är fina på avstånd men ju närmare de kommer en desto mer får man se deras larvkropp med äckliga antenner. Så ska ni kolla på en fjäril, kolla på avstånd annars lär hela er syn om fjärilar förändras, min har gjort det

... för en hel rad meningslösa inlägg i framtiden. Känner att det kan vara kul att bara skriva något meningslöst och ointressant. Varför inte liksom?

Sveriges hårdaste röst mot Sveriges grymmaste riff? Det är som att välja mellan kebabpizza och ja, just det, en till kebabpizza och båda grupperna är ju ändå från Göteborg. Lillasyster är hårda och ljuvliga. Lillasyster är som en spark i skrevet sedan direkt efter en käftsmäll. Mustasch leverar sköna riff med härliga och lättsjungna refränger. Vem är då Sveriges grymmaste Metal grupp? Efter en hård överläggning i mitt huvud så måste jag säga att vinnaren är Mustasch. Jag har sett dem live sju gånger och de blir bara bättre för varje gång. Så länge Mustasch spelar så kommer Lillasyster alltid vara tvåa. Men när det gäller musik sjungen på svenska så är det ingen som tar dem.

Lite sent att skriva om Arvika Festivalen 2009 då ni säkert redan läst allt i tidningarna. Tre våldtäkter, ett antal misshandel och en jäkla massa fylla gjorde årets festival till en ganska "lugn" festival.
Arvika var från början en synthfestival som nu även är riktad inom hårdrock och lite pop, bara för att dra så många gäster som möjligt.
 
Festivalen bestod också av några av de jobbigaste stockholmarna jag har fått äran att träffa i mitt liv. Kärt barn har många namn, dessa människor skulle kunna sammanfattas som Djävulen. Deras hemmabyggda bergsprängare spotta ur sig Death Metal på högsta volym. Dessa trevliga människor fyllde även sina seniga kroppar med alkohol och tjack. Att slåss hade dem också högt upp på sin lista.
Självfallet fanns det inte bara en massa drägg utan även bra människor, bra stockholmare. Tro det eller ej. Jag hittade även några hårdrockare från Malmö som spelade Pantera på hög volym, vi var alla i extas. Sedan får man inte glömma alla härliga funktionärer, där hittade man sig en handfull nya vänner.

Mitt jobb bestod av att städa den lugna campingen som till skillnad från den stora var rena paradiset. Här fanns inga jobbiga stockholmare. Här kastade ingen ölburkar på gräset. Här spelade ingen för hög musik. Här bjöd gästerna in en till deras diskussioner och bjöd på chilinötter, jordgubbar och plommon. Även öl och tequila men ja, funktionärer får inte dricka inte ens efter arbetstid. Något med att man ska visa gott föredöme blablabla.

Artisterna då. Elegant Machinery fick mig att fälla en tår. Welle Erdball var så där lagom mysiga som jag hört att de ska vara och Mustasch är såklart Sveriges bästa hårdrocksband vilket de visade igen. Depeche Mode då frågar ni, var inte de nåt bra? Jag säger bara ett ord, FLOPP. Säkert en massa som inte håller med mig men så få hits som de spelade så kan inget annat förväntas. Inte ens publiken var taggad. Depeche Mode var en riktig besvikelse men nu har jag i alla fall sett dem. Hoppas på ett återbesök av Kraftwerk nästa år, då lär det bli röj.

Ett bra tips för alla som hade tänkt tälta. Köp inte ett vanligt standardtält för ungefär tvåhundra kronor. jag fick erfara nästan varje natt att när det regnar mycket så är inte tyget det bästa för att hålla dropparna utanför tältet. Även en kyla som heter duga trängde sig på. Sedan på morgonen när solen stod på, då var det hundra grader i tältet.
Bajamajor luktar inte så fräscht på morgonen under morgonsolen.

Det finns så mycket att säga om Arvika Festivalen att jag inte ens kommer skriva ner en tiondel. Jag rekommenderar att ni alla åker dit nästa år.

På bussen ner till Malmö från Arvika så råkade jag tjuvlyssna på ett samtal mellan en man och en kvinna. Jag skrev ner vad som sades, i alla fall en liten del av det. Hela samtalet började med småprat om man kunde åka direkt från Helsingborg till Eslöv vilket inte går för man måste byta i Lund.

K: Eslöv är väl lugnt och fint?
M: Njaaeee (med bestämd och sarkastisk ton)
K: Hur många bor det i Eslöv? 20000?
M: Ja, mellan 20000-30000st.
K: Då känner du väl alla?
M: Nej, det gör jag verklign inte och jag har då inget intresse av det heller.
K: Nu känner jag dig.
osv.

Ett helt onödigt, ointressant samtal mellan två stycken människor som aldrig har träffats innan.

Jag hade tänkt skriva dag för dag. Men det är ett stort projekt eller ja, det blir så stort som man gör det till och nu kollar jag på King Kong så kanske efter filmen eller imorgon. Får se hur pigg hjärnan är på det. Enda jag kan säga nu är att Arvika Festivalen 2009 var så jäkla rolig.