jonasperre

Sveriges hårdaste röst mot Sveriges grymmaste riff? Det är som att välja mellan kebabpizza och ja, just det, en till kebabpizza och båda grupperna är ju ändå från Göteborg. Lillasyster är hårda och ljuvliga. Lillasyster är som en spark i skrevet sedan direkt efter en käftsmäll. Mustasch leverar sköna riff med härliga och lättsjungna refränger. Vem är då Sveriges grymmaste Metal grupp? Efter en hård överläggning i mitt huvud så måste jag säga att vinnaren är Mustasch. Jag har sett dem live sju gånger och de blir bara bättre för varje gång. Så länge Mustasch spelar så kommer Lillasyster alltid vara tvåa. Men när det gäller musik sjungen på svenska så är det ingen som tar dem.

Lite sent att skriva om Arvika Festivalen 2009 då ni säkert redan läst allt i tidningarna. Tre våldtäkter, ett antal misshandel och en jäkla massa fylla gjorde årets festival till en ganska "lugn" festival.
Arvika var från början en synthfestival som nu även är riktad inom hårdrock och lite pop, bara för att dra så många gäster som möjligt.
 
Festivalen bestod också av några av de jobbigaste stockholmarna jag har fått äran att träffa i mitt liv. Kärt barn har många namn, dessa människor skulle kunna sammanfattas som Djävulen. Deras hemmabyggda bergsprängare spotta ur sig Death Metal på högsta volym. Dessa trevliga människor fyllde även sina seniga kroppar med alkohol och tjack. Att slåss hade dem också högt upp på sin lista.
Självfallet fanns det inte bara en massa drägg utan även bra människor, bra stockholmare. Tro det eller ej. Jag hittade även några hårdrockare från Malmö som spelade Pantera på hög volym, vi var alla i extas. Sedan får man inte glömma alla härliga funktionärer, där hittade man sig en handfull nya vänner.

Mitt jobb bestod av att städa den lugna campingen som till skillnad från den stora var rena paradiset. Här fanns inga jobbiga stockholmare. Här kastade ingen ölburkar på gräset. Här spelade ingen för hög musik. Här bjöd gästerna in en till deras diskussioner och bjöd på chilinötter, jordgubbar och plommon. Även öl och tequila men ja, funktionärer får inte dricka inte ens efter arbetstid. Något med att man ska visa gott föredöme blablabla.

Artisterna då. Elegant Machinery fick mig att fälla en tår. Welle Erdball var så där lagom mysiga som jag hört att de ska vara och Mustasch är såklart Sveriges bästa hårdrocksband vilket de visade igen. Depeche Mode då frågar ni, var inte de nåt bra? Jag säger bara ett ord, FLOPP. Säkert en massa som inte håller med mig men så få hits som de spelade så kan inget annat förväntas. Inte ens publiken var taggad. Depeche Mode var en riktig besvikelse men nu har jag i alla fall sett dem. Hoppas på ett återbesök av Kraftwerk nästa år, då lär det bli röj.

Ett bra tips för alla som hade tänkt tälta. Köp inte ett vanligt standardtält för ungefär tvåhundra kronor. jag fick erfara nästan varje natt att när det regnar mycket så är inte tyget det bästa för att hålla dropparna utanför tältet. Även en kyla som heter duga trängde sig på. Sedan på morgonen när solen stod på, då var det hundra grader i tältet.
Bajamajor luktar inte så fräscht på morgonen under morgonsolen.

Det finns så mycket att säga om Arvika Festivalen att jag inte ens kommer skriva ner en tiondel. Jag rekommenderar att ni alla åker dit nästa år.

På bussen ner till Malmö från Arvika så råkade jag tjuvlyssna på ett samtal mellan en man och en kvinna. Jag skrev ner vad som sades, i alla fall en liten del av det. Hela samtalet började med småprat om man kunde åka direkt från Helsingborg till Eslöv vilket inte går för man måste byta i Lund.

K: Eslöv är väl lugnt och fint?
M: Njaaeee (med bestämd och sarkastisk ton)
K: Hur många bor det i Eslöv? 20000?
M: Ja, mellan 20000-30000st.
K: Då känner du väl alla?
M: Nej, det gör jag verklign inte och jag har då inget intresse av det heller.
K: Nu känner jag dig.
osv.

Ett helt onödigt, ointressant samtal mellan två stycken människor som aldrig har träffats innan.

Jag hade tänkt skriva dag för dag. Men det är ett stort projekt eller ja, det blir så stort som man gör det till och nu kollar jag på King Kong så kanske efter filmen eller imorgon. Får se hur pigg hjärnan är på det. Enda jag kan säga nu är att Arvika Festivalen 2009 var så jäkla rolig.

Imorgon bär det av till Arvika Festivalen och nu ska jag bege mig till drömmarnas land. Även fast jag ska sitta på buss i tio timmar imorgon vet man ju aldrig hur mycket sömn jag lär få på grund av alla andra som också ska till festivalen med sprit i sin hand. Jag lovar att jag ska ta en massa bilder. Det kommer bli så jäkla roligt. Ha en kul vecka fuckers, för det ska jag ha.

God morgon på er alla där ute som råkar komma in på min blogg. Kanske är det medvetet eller omedvetet hur som helst blir jag glad. Hörde en gång i tiden att om någon har tagit tid att skriva något så borde man ta tid att läsa det, nu gäller detta mest brev och kanske inte Internet, hade nog kunnat ta en smärre evighet att läsa allt som skrivs här.

jag vaknade för ungefär en timme sedan och började min dag med att spela det brutalt underhållande Castle Of Magic till Iphone/Ipod Touch. En Super Mario klon som faktiskt funkar. Kanske kommer upp en liten recension när jag är klar med spelet. Efter några minuters nördande så gick jag in på Aftonbladets hemsida som jag gör flera gånger om dagen och vem ser jag på förstasidan om inte Michael Jackson. Det är jäkligt synd att han är död men det är också synd att flera miljontals människor dör världen över, var står det om dem? I vilket fall som helst så går jag ändå in och läser om han och nu vill inte hans förra fru Debbie Rowe ha hand om barnen efter MJ död. Hade hon tagit han om dem hade hon även haft tillgång till MJ arv som han lämnar efter sig. MJ har även lämnat efter sig över tvåhundra stycken outgivna låtar och han planerade på att skriva en om miljöhoten. Kanske en ny Earth Song? Nyheterna om MJ död lär vara förstasidesstoff i minst en vecka till sedan är han inte lika aktuell längre. Jag förstår alla som älskar han att de är ledsna, jag hade också blivit ledsen om någon av mina idoler skulle dö, men jag hade inte tragglat det i dagar, kanske fem minuter.

Jag börjar bli en riktig Facebook nörd med. Jag addar en massa människor som jag inte känner. Varför? Jag har ingen som helst aning. Nio stycken kvar från att ha trehundra vänner.

Imorgon är det upp till Arvika som gäller. Kommer bli sjukt kul. Igår gjorde jag en anmälan om att få bo i en stuga istället för att tälta men först till kvarn är det som gäller. Får ringa idag och fråga hur det blev så jag inte köper ett tält helt i onödan. Om någon av er som läser detta också ska upp där. Kom fram och prata, massa nya vänner skadar inte plus jag kan adda er till min Facebook vän lista så mitt liv får ännu större mening. Ironi för er som inte fatta det.

Skägget kliar, jag ser ut som en pundare. Såhär länge har jag aldrig gått utan att raka mig. Nästan tre hela veckor och jag har fortfarande knappt något på kinden utan det växer under hakan. Ska ta en bild på Mats skägg i dagarna och lägga upp så ni får se skillnaden. Kom ihåg, detta är inte en tävling om vem som har mest skägg för då hade Mats vunnit lätt. Det är en tävling om att inte raka sig innan den siste augusti. Pizzabuffén får mig att kämpa vidare.

Jag har aldrig varit på en festival. Jo, jag har varit på Malmöfestivalen, Helsingborgsfestivalen och Göteborg kalaset men jag har aldrig varit på en festival där man tältar, badar i gyttja och skiter på bajamaja. Men detta året blir min debut ingen mindre än Arvikafestivalen och jag ska se ingen mindre än synthpopens största, nämligen Depeche Mode. Sedan får man ju Welle Erdball och Elegant Machinery på köpet. Kommer även en hel del bra Metal band.

Fick förfrågan i förrgår om att bli funktionär under festivalen och igår bestämde jag mig att allt annat än ett Ja vore idioti. Jobbar fjorton timmar sammanlagt på fem dagar vilket blir två och en halv timme per dag, kan det bli bättre? Det enda jag betalar är bussbiljetten dit och hem. Får tillgång till dusch och toalett, mat tre gånger om dagen och bo på ett bättre campingområde. Måste också vara nykter men det betyder inte att jag inte kan festa satan. Lär alltid hitta några nya vänner däruppe som vill ha en extra skåning, kanske flyttar man dit sitt tält med så man kan bada i lera. Dock känner jag en kille som också ska vara funktionär så jag har alltid någon att vara med.

Det känns spännande, nästan lite läskigt för som sagt, jag har aldrig varit på en sån här festival innan och jag har då aldrig sovit i tält heller. Hur som helst så kommer hela nästa vecka bli sjukt kul och ni kommer få veta allt galet och roligt jag kommer vara med om.

Besvikelsen av att Run to the beat ställdes in tog riktigt hårt på både mig och Becky. Den fysiken vi hade försvann rätt så snabbt. Ena dagen kunde vi öppna glasflaskor med våra magrutor medan nästa dag så puta magen ut under tröjan. Becky började med falafel och jag började med meloner. Det blev som en drog, livet var över. Vad skulle man göra? Det var som värst igår, jag låg helt avdäckad på golvet med en spruta på golvet vid min sida. En överdos av honungsmelon. Jag hörde att någon skrev till mig på MSN, jag tänkte att det måste vara någon vän som försökte predika om att jag skulle sluta injicera honungsmelon i blodet. Fast jag var helt utmattad och orkade knappt röra på mina tår så var det något som fick mig att släpa mig fram till datorn. Det var Becky. Hon var helt uppspelt, hon såg en ny chans, nämligen Broloppet den 12 juni 2010. Jag blev eld och lågor, fick ny energi så jag reste mig upp starkt, kastade sprutan utan att fundera på ett sista skjut. Jag rotade fram min Abtronic i garderoben och satte fast den runt min mage, kände hur elektriciteten fick igång mina magmuskler. Nu jäklar blir det hårdträning igen, äntligen har jag hittat något att leva för. Broloppet 2010, du är min Messias, du är mitt hopp i livet. Ser ni avtryck i asfalten i på bron efter loppet så är det bara mina och Beckys skor. 

"Man ska inte stå och pissa mig på ryggen och sen låtsas som att det regnar. Det är ingen bra idé".
Ibland förstår jag mig inte bara på Svenska manusförfattare. Är dem lite ringrostiga i klockverket? För det första gör man inte en uppföljare till en av Sveriges sämsta filmer nämligen "Den Tredje Vågen" denna nya kommer heta "Johan Falk". För det andra ger man inte en skurk en sån här korkat komisk replik om man nu ska ta han på allvar. 

Jag som inte alls tycker om att visa mig utan tröja offentligt var med Mats och Sheila i Västra Hamn idag och stekte. Tyvärr blev jag lite mer bränd på ryggen än jag hade i tankarna vilket jag jämnar ut imorgon genom att bränna framsidan av kroppen.
Här kommer några bilder från dagen, först ut är på min grymt skickligt brända rygg. Ser ni att det är mest ena sidan som är röd. Mitt pigment regerar.

För några dagar sedan fick jag ett sms av Becky, min Run to the beat kompanjon. I detta lilla sms stod det att "loppet är inställt". Jag höll på att sätta gråten i halsen, jag ville inte tro på det, kunde inte tro på det. Tröstade mina sorger med alkohol och när jag kom hem på natten så gick jag snabbt in på deras hemsida och där stod det "Vi måste tyvärr meddela att vi ställer in halvmarathonloppet Run to the Beat i Malmö 2009." Jag föll genast ner på golvet och grät värre än jag någonsin har gjort förut. Jag råkar veta att Becky tog det minst lika hårt som jag gjorde fast hon är hård som sten och visar inte känslor lika mycket. Jämfört med henne är jag en kvinna med för mycket östrogen i kroppen.

Varför det hela tog så hårt på oss är för att vi har tränat riktigt hårt inför det här loppet, vi har rippat våra kroppar. Vi har inte sexpack vi har tiopack. Vad ska vi nu göra med våra väldefinierade armar och rump muskler?

Kanske kommer det en tid då Run to the beat återvänder till Malmö. Om ett sådant mirakel inträffar så kommer jag och Becky att vara där, vi kommer ha väldefinierade muskler igen och vi kommer springa som om det inte fanns en morgondag. Tills dess är vi lönnfeta.

Som rubriken antyder, ibland sker det mirakel. Ett mirakel som att Jesus kunde gå på vattnet. Ett mirakel som att Houdini kunde trolla bort en elefant. Nu har det äntligen skett ännu ett mirakel. Jag, Jonas, har blivit bra på bild. Visst, jag är lite full men vad gör det när man är så söt som jag?

Jag har alltid vetat att anledningen till att Fitness24Seven där jag gymmar har ett separat tjejgym är för att det finns en hel del killar som gillar att spana på tjejer medan de tränar "hårt".
Idag fick jag bevittna anledningen till det hela. Jag står och kör en bröstövning, in på gymmet kommer en tjej och ställer sig i receptionen för att prata med hon som jobbar där. En kille ställer sig vid mig, till och med i vägen och bara ger sig ifrån ett brunstigt läte av "OHHH". Sedan gör han inte alltför diskreta gester till en av sina kompisar som är på andra sidan gymmet att han ska kolla åt hennes håll, även denna killen gör ett brunstigt läte, man kunde läsa det på hans läppar. Killen ropar på ytterligare en kompis och säger något på ett främmande språk, jag gissar att det var i stil med "Kolla in hennes ass". Båda stod där och stirrade, försökte vara diskreta men ja, det lyckades nog inte hela vägen. 

Det finns säkert tjejer som gillar att bli utstirrade på gymmet av kåta killar men enligt min åsikt så är man på ett gym för att träna, inte för att stirra. Betalar ju för fuck en månadsavgift. Sedan kanske andra säger att jag inte ska bry mig så mycket. Det är ju trots allt inte mitt problem att killarna stirrar medan dem drägglar, dock är det just på grund av detta som det finns ett separat tjejgym, majoriteten av tjejerna på gymmet gillar inte att killarna klär av dem med deras blickar.

Min mage börjar bli full och min hals klarar snart inte mer. Jag har fått en ny fetisch i form av meloner. Honungmelon, Galiamelon och Vattenmelon, finns säkert fler jag har bara inte upptäckt dem ännu. Vareviga dag blir det en melon, mestadels honungsmelon för när de är som mognast är dem härligt mjuka, härligt saftiga. Det bara dansar i munnen. Idag tänkte jag festa till det så det blev en vattenmelon. Vet ni vad jag hatar med vattenmeloner? Dess djävulska kärnor som är så jäkla många och gömmer sig djupt inne bland det ljuvliga köttet. I mina yngre dagar var jag kräsen och försökte gräva ur dessa kärnor men det resulterade i ett massa slafs och melon över hela soffan. Idag däremot är jag äldre och visare, har vetskapen om att kärnorna inte dödar en så jag högg in på melonen som om det vore min sista. Mina läppar, mina kinder, min näsa och mina ögonbryn är helt våta på grund av min glupskhet. Kanske är det en sjukdom, kanske är det en störning kanske överdriver jag bara. Hur som helst så är honungsmelon den bästa av de tre och går ner vilken dag som helst. Så länge den är mjuk och härlig annars blir dansen i munnen en flopp.

Så här lycklig ser jag ut varje gång jag ska hugga in på en våt, saftig melon.

Jag vet knappt vad jag har gjort idag mer än att ha legat i soffan och kollat på film. Tvättat har jag visserligen gjort, skulle även städa men blev aldrig av som den late jag är. Nu vill jag bara sova fast det är dags att dra sig vidare till Lund på nästa fest och rocka alla.

En liten nostalgi något:
"Jag är jag, du är du. Vem är du?"
Klura på den.

Idag är en lyckodag för idag tvättar jag. Gick bara upp i tvättstugan av en slump och såg att det var ledigt. Gudarna ler mot mig och det kommer bli en helt fantastisk dag. Har blivit lite trött på att handtvätta mina underkläder, fingrarna blir skrynkliga och det blir aldrig sådär rent och fräscht som man vill. Plus jag har sovit utan sängkläder nu i några dagar, äntligen är det min tur.

Nu är det dags för att laga mat sedan kolla något avsnitt av den underbara men ack så förutsägbara serien "Kungen av Queens".