jonasperre

Jag är med i en tävling som är värre än på liv och död, detta är en tävling om heder och att inte förlora femtio kronor på pizza. Denna tävlingen går nämligen ut på att jag och min kompis Mats inte får raka oss förrän den siste augusti, mustasch undantag för det är så jäkla fult. Det kommer bli en intressant, dödlig och riktigt tårdrypande tävling plus Mats skäggväxt är så mycket snabbare än mitt så han flickvän kommer försvinna i det innan tävlingen är slut. Ni kan följa tävlingen här på min blogg. Hur vi kämpar för att inte varje dag raka av oss fördärvet, hur det kliar och hur vi skäms ute på stan. Jag gör detta för alla er därute som har grym hårväxt plus att jag kan vinna en pizza, gratis mat är alltid bra mat, även pizza.

Här är första bilden, inte rakat mig på två veckor.

... dödar magmusklerna något så fruktansvärt.

Jag var ute och tog en lugn promenad med min trogna vän Ipod Touch. När jag närmar mig amfiteatern i Pildammsparken för att lägga mig där på läktaren och slappa lite så hör jag någon sjunga, vacker stämma. Jag ser en massa människor, smyger mig försiktigt upp för trappstegen sedan går jag fram till folkmassan, tittar ner och vem ser jag om inte Marija Serifovic. Hon tävlade för Serbien i Eurovision 2007 och vann, ännu mer imponerat, hon är öppen homosexuell vilket är dödsstraff i Serbien. Som enda svensk där så stod jag och digga till hennes toner, efter ett antal låtar så gick jag hem.

Kanske dags att göra en uppgradering av bloggen så man får allt mer besökare och ni som kollar, Kommentera, jag vill läsa era åsikter eller bara skriv något allmänt skit. Använd era kreativa tankar om vad som helst.
Kanske skriver jag dåligt eftersom jag som max har tjugo personer som kollar min blogg per dag, kanske uppdaterar jag den för sällan, kanske har jag för få bilder. Läste precis en tjejs blogg om hennes silikon bröst, hon har tiotusen besökare om dagen. Med tanke på de vågade bilderna hon lägger ut är ca. 98 % av hennes besökare kåta finniga pojkar. Måste jag också lägga ut vågade bilder för att få fler besökare? Man kanske skulle skaffa silikonbröst och skriva om hur ömma dem är, hur läkningen går blablabla i en månad. Nej tack, är helt nöjd med mina bröst. Det roliga är att den här tjejen säkert inte hade så många besökare innan hon började med sex snack och silikon, utmanande bilder. Men visst, vill man ha många besökare får man väl öppna upp sig, bildligt talat. Tyvärr finns det alltför ytliga människor i denna världen.
Jag ska börja försöka uppdatera lite mer, slänga ut lite fler bilder på allt möjligt och göra om sidan lite. Men annars fortsätter jag som vanligt, skriva om det jag vill och inte vill. Så kom igen, kommentera vet jag.

Ojojoj, idag har det varit en riktig händelserik dag och klockan är bara 16.50. Jag har sett riddare som sprungit runt på sina vita hästar, drakar som flygit rundor. Slagits mot demoner i kloakerna och klättrat upp för en bönstjälk till himlen. Eller vem försöker jag lura? Denna dagen den 18 juni, 2009 förklarar jag till världens mest händelsefattiga dag. Meningen var att jag skulle till Liseberg idag men det blev inte av på grund av min sjuka. Sprang till centralen i Malmö för att hinna med Höör tåget där vi sedan skulle ta bil upp till Göteborg, jag blev svimfärdig och bangade ur. Gick hem till mamma och självklart jobbade hon så jag slängde mig i soffan, kollade på lite tv, inget fancy förutom att mitt hat mot Tom Bergeron (AFV:s programledare) är en smula större. Somnade på soffan sedan kom mamma hem med gräddbullar vilka försvann rätt så snabbt. Jag får vara onyttig jag är sjuk, OK. Snart ska vi käka korv stroganoff sedan ska jag nog bara hoppa på tåget till Malmö, se om jag klarar hänga lite på gym innan jag går hem, tvättar sedan slocknar i soffan framför tv.n. Detta är ungefär vad jag har gjort idag, kan tillägga att det var jäkligt längesedan jag var såhär trött som jag är just nu. Kanske är det sjukan som håller på att lämna min kropp.
Måste skriva klart min novell ikväll med, får bli medan jag tvättar, tittar på när maskinen går runt, runt, runt och runt.
Roa mig någon? Jag vill ha äventyr, spänning, jag vill hitta på något som ingen annan gör. Måste komma på något att göra till hösten förutom att plugga, typ starta någon förening eller organisation, kanske börja med bergsklättring. Framtiden är oviss men tiden tickar på som bara den.

En piratgroda är en alldeles speciell typ av pirat som har slickat på alldeles för många grodor, vissa får man ju hallucinationer av det har vi lärt oss från The Simpsons. Efter att ha slickat på just en speciell groda så går piraten ner i en hukande ställning, har händerna i golvet och gungar lite. Plötsligt får piraten syn på en fluga, hoppar fram, sträcker ut tungan och gör ett ljud i form av "KWAK" sedan landar lugnt och säkert på alla fyra.
Detta är en piratgroda.

... att jag var en tjej och hade hittat mig en svart kille. Mamma skulle få träffa han för första gången, klart var han sjukt nervös och jag började fundera på om han var tillräckligt snygg för att visa upp för mamma och kom fram till att nej, det var han inte men jag hann inte göra något åt saken för just då kom mamma hem. När han skulle hälsa på min mamma så sa råkade han kalla henne för fel namn och hon uppfattade inte riktigt vad han sa.

Sensomeralen i denna drömmen är: Att vara en tjej är hårdare än de flesta killarna förstår.

Jag ska nog allt fortsätta börja skriva ner mina drömmar så vänta ni bara där ute, det kommer fler.

Terminator ett och två är milstolpar inom actiongenren och kan lätt ses som de två bästa filmerna inom just den genren. Spänningarna var på topp inför tredje filmen. Ack sån flopp det blev när de bara drev med hela konceptet, Terminator var död, det fanns kopplingar till de två andra filmerna men det var ytterst lite, för mycket humor i en domedagsfilm och en regissör som inte gjort en enda bra film innan. Med Terminator Salvation så är valet av regissör precis lika bra som förra gången, man har grävt fram en mycket kompetent man för jobbet nämligen McG som har Charlies Angels på sin meritlista och vi vet ju alla hur grymma dessa filmer är.

Man får ta denna filmen för det den är,en vanlig hederlig actionfilm som lånat inslag av Terminator. För det som gjorde de två första filmerna och även fanns med i trean (inte lika bra gjort dock) så bra var den här känslan av att bli jagad, man kan fly men man kan inte gömma sig för Terminator hittar alltid en och ger inte upp förrän målet är avrättat. I Salvation är det pang på rödbetan hela tiden, skjuter hej vilt, en äkta actionfilm med en arg Christian Bale i huvudrollen och en maskin med schizo som tror den är en människa spelad av Sam Worthington. Det hela går ut på att rebellerna ska rädda massa människor som maskinerna har tagit till fånga för att utföra hemska experiment på och så förstöra Skynet såklart, hela jäkla anledningen till att maskinerna finns.

Smått underhållande, grymt dålig film men ett plus för en data animerad Schwarzenegger med grymma muskler, nostalgi så den får två torskar av fem möjliga.

Vem i helskotta har sagt att jag vill ha en jäkla kondomreklam uppspelandes på min blogg? Skiter väl i var alla hundratusen kondomer tog vägen.

Just nu kan jag mycket väl vara världens sjukaste. Skippa HIV, skippa Cancer. Min förkylning är för jäklig mot mig. Det är fint väder ute, jag vill bara ut och springa, ner till gym men istället får jag ligga här hemma och tycka synd om mig själv. Jag skulle på Liseberg imorgon med men antagligen lär inte det bli av. Nu ska jag lägga mig under mitt täcke och tycka ännu mer synd om mig själv.

Tänkte jag kunde ge ett smakprov på min nya novell som jag håller på att arbeta med lite. Det är en work in progress och som alltid kan jag ändra om hela genom tidens gång. Tänkte jag skulle bli klar med den inom de närmsta dagarna, kanske redan idag. Här kommer ett smakprov i alla fall.

En regnig dag, en dag som inte alla andra dagar vandrar en man uppför en ensam väg som inte är som alla andra vägar. Denna natt föga anar mannen att hans liv kommer förändras för evigt, det kommer ingen morgondag i alla fall inte på jordelivet.

Där runt hörnet kommer den, en farkost, en bil fylld med skrikandes ungdomar. Öl i hand gör att deras förmåga för att se hinder minskar avsevärt. Mannen slungas upp i luften, över bilen och ner på marken med käken först. Den ensamma tysta vägen är inte sig lik med en liggandes man och blod under som färgar vägen röd. Mannens namn var Erik.

När Erik väl öppnar ögonen så är han på en plats som ser ut som en jättestor tågstation men han känner inte igen den alls, han har varken sett den innan, läst om den i tidningen eller sett den på tv som han så gärna spenderar några timmar framför. Marken är gjord av något fluffigt likt bomull men ändå inte, moln som man kan ta på och bara förvirrade människor runtomkring.

En stor man dök upp från ingenstans, en man med mycket auktoritet. En fin svart väst och en tjusig keps. Denna man, denna kontrollant ropade efter biljetter. En biljett som låter en människa stanna kvar i detta paradis, denna biljett får man automatiskt vid dödsfall, antingen himmel eller helvete. Mannen gick fram till Erik och bad om hans biljett, Erik tittade förvånat på mannen och undrade vad han menade med biljett, inte hade han någon biljett i sina ägor. Kontrollanten synade noga Erik sedan drog han med honom igenom en dörr, in i en stor sal med bänkar och stolar som en halvmåne. På dessa bänkar och stolar satt det en massa människor och i mitten av den stora salen var där en ensam liten stol som Erik fick sätta sig på.

Ikväll känner jag mig tanklös. En bil körde precis förbi.
Swebuss har uppgraderat sig, inte nog med gratis Internet vilket de haft nu ett tag tack och lov så har dem installerat eluttag också, ett vid varje säte. Tack så mycket ni som kom på denna idé, inte EN dag för sent. Falun har jag varit i sen i måndags och idag gick jag runt i Stockholm vår kära huvudstad i ungefär två timmar med Venus, det regnade men det gjorde inget. Tror faktiskt att jag kommer hamna i den staden en vacker dag. Jag älskar staden och när jag hoppade av tåget från Falun så kände jag mig bara så hemma. Kanske Stockholm till hösten kanske inte, kanske Australien till hösten kanske inte. Men en sak är dock säker och det är att jag ska ha spelat på Dramaten minst en gång inom tio år.
Nu är det inte mina drömmar jag ska skriva om utan mina tankar men kan inte drömmar och tankar vara samma sak? Kanske inte samma för inget kan vara samma om det just inte är samma. Kommer ihåg när jag jobbade på Subway, man frågade en kund vad dem skulle ha och dem svara "samma" hur i hela världen kan dem ta samma? Hade dem tänkt betala sin kompis baguette och inte få något själv? Som den goda samarit som jag är så påpekade jag detta varenda gång på gott och ont, vissa kunder tog illa vid sig medan andra tog lärdom av det.
Att åka buss, hur ska man beskriva detta? En farkost? En stor bil som rymmer ungefär femtio personer om inte fler. En massa olika individer från olika kulturer, andra mentaliteter, andra tankar. En buss kan ses som något fantastiskt för visst kan en massa kreativa idéer komma fram bara genom att man tittar på sin granne? Kanske hör hur dennes dialekt är, vilka historier han eller hon förmedlar.
Många skulle nog säga att det är min trötthet som talar, klockan är bara 23.28 och till skillnad från förra gången jag skrev ner mina tankar på en buss så behöver jag inte oroa mig för att batteriet ska ta slut för som jag sa i början, eluttag, så himla praktiskt. Så varför inte fira detta med ett extra långt inlägg med just bara mina tankar? Nu vet ju inte jag om jag avslutar efter denna meningen eller om jag skriver ett tiotal till, det som sker det sker har jag fått lära mig man ska inte tvinga fram nåt eller rusa fram, då blir det pannkaka och sanna mina ord, det blir inget gott.

Hjärnan min vill sova nu så lite vila ska den allt få, om den inte godtar den vila jag har att erbjuda så kanske jag klottrar ner nåt litet till.

Varför sviker jag min kära blogg så mycket som jag gör? Jag borde ta hand om den som mitt eget barn, ge den näring genom att skriva varje dag så att även ni läsare har något att lägga era ögon på.

Förra lördagen spelade min improvisationsgrupp debut utan lärare under Urban Arts det gick som en dröm. Även min debut berättelse på rim fick applåder. Imorgon är det dags för ännu en föreställning, vill man bli känd får man ligga i.

I onsdags så var det student, Jakob som tog den. Var mäkta trevligt hemma hos han. Jag och Max hade skrivit en låt till Jakobs ära, Max spelade gitarr och jag sjöng. Vi körde även Tenacious D - Classico.

En god vecka måste jag säga och ikväll är det teater som gäller, två födelsedagsfester och avslutningsvis Secret Wars, fest till kl. 8 imorgon bitti, jag som ville köra till 10.

Nu är äntligen min berättelse på rim klar, den är lite finslipad och lite bättre. Hoppas bara den är bra nog för ikväll när jag ska läsa upp den. Rim är något jag aldrig varit riktigt bra på så detta var en självklarhet, även om ni kanske inte tycker den är så märkvärdig så är det ett stort steg för mig, jag som inte ens kunde rima något alls för en månad sedan har lyckats skriva en berättelse på rim. Här kommer den "En hemlös uppgång och fall".

En hemlös, namnlös i staden går,
inga pengar, vänner han får.
Människor med sina blickar himlar
när de förbi honom passerar.
Den hemlöse, namnlöse tigger om pengar som bäst
när han mår som sämst.
I soptunnor han rotar medan magen hans kurrar
och hans inre smärtor ruvar.
Ensam i parken han sitter, ner i marken han slötittar,
en trisslott i gräset han hittar.
En liten oansenlig summa pengar på lotten han vunnit,
äntligen något han funnit.
In på närmaste kontor han växlar,
mannen bakom disken bjäbbar.
Den namnlöse, hemlöse nu lyckligt nrför gatan strossar
medan alla runtomkring brådskar.
Han in på närmaste krog entrar
med vinstpengarna i högsta hugg centrar.
Lagret runt han bjuder,
ljudet av glädjerop sjuder.
Kung för en kväll,
nu är han formidabel.
Vänner han har,
nu när pengarna flödar.
Pengar och lycka vara inte för evigt
men det är nu han lever livet.
In på hotell han far,
md sig betald kärlek han tar.
Nästa dag, pengar och den betalda kärleken är borta,
han har inte ens råd till en skjorta.
En hemlös, namnlös i staden går,
inga pengar, vänner får.

Snart är det dags för världspremiär för min första berättelse på rim som jag ska läsa upp på lördag under Urban Arts. Kreativiteten sitter i fingrarna just nu och så fort jag är klar med den så slänger jag upp den här på bloggen. Håll till godo och kolla in snart igen.

Tog mig in till Helsingborg igår. Var ett ganska bra tag sedan man var i denna stad.
Hälsade på Daniela och det blev en öl för mycket eller kanske två. Vädret var sjukt fint, solen stod på och fåglarna kvittrade. Helsingborgs obskyra fattigmans fontän vid Söderpunkten sprutade för glatta livet. Med fattigmansfontän så menar jag tre vattenstrålar som sprutas upp från ett galler i marken, häftigt? Nej. Annorlunda? Ja.
Punkten var första anhalt med sköna människor och billig dricka, det bar av till ett svarthak med ännu billigare öl plus backgammon, blev piskad i det ett antal gånger. Jag som suttit och tränat på min Ipod. Ännu ett svarthak var sista anhalten, lika billig öl och jag blev piskad i dart. Vi drog hem till Danielas kompis Louise, käkade kex och ost. Satte igång århundradets sämsta film, Shark Attack 2. Vart har dem hittat skådisarna med stenansikten? Se den gott folk ni lär skratta åt allt det sunkiga denna film har att erbjuda. Jag somnade efter trettio minuter så är helt ovetandes om hajen överlevde. Hujeda mig om det kommer en trea.

Hängt lite mer med Daniela idag, hon skulle besöka sin farmor så jag visade henne runt. Hur lyrisk jag är över stadsbiblioteket och vår tjusiga stadspark. En ananasjuice på Möllan sedan bar det av hemåt.

Duschen väntar sedan har grundkursen i improvisation föreställning, spännande.

Hur som helst så kan jag säga att detta har varit de bästa tjugofyra timmarna på hur jäkla länge som helst.

Och så går det vidare, alla dessa parodi filmer med Movie efter titeln. Är det meningen att de ska stinka så j*vla hårt? Har regissören en ond plan och hatar världens filmindustri så mycket att han gör så många dåliga filmer innan han dör eller han är bara en urkass regissör som tror att han gynnar världen med sitt skapande?

Så mycket skit det är på tv kl. 4 på morgonen. Kollar på ett program om några människor i England som säger att dem inte är bekväma med sina kroppar, antingen är brösten för stora så de inte ser sina tår eller så är inget alls symmetriskt. Dessa kvinnor har skickat in ett videoband a la Extreme Home Makeover eller Super Nanny till två kvinnor antagligen stilpoliser för det är så programmet heter. När dessa stilpoliser har kollat igenom och kommenterat videosarna av kvinnorna så ringer dem upp kvinnorna, stämmer träff med dem och gör dem alla snyggare än någonsin. Om inte detta är ren tv-underhållning så säg.