Ny novell: "Allting är inte relativt"
Tänkte jag kunde ge ett smakprov på min nya novell som jag håller på att arbeta med lite. Det är en work in progress och som alltid kan jag ändra om hela genom tidens gång. Tänkte jag skulle bli klar med den inom de närmsta dagarna, kanske redan idag. Här kommer ett smakprov i alla fall.
En regnig dag, en dag som inte alla andra dagar vandrar en man uppför en ensam väg som inte är som alla andra vägar. Denna natt föga anar mannen att hans liv kommer förändras för evigt, det kommer ingen morgondag i alla fall inte på jordelivet.
Där runt hörnet kommer den, en farkost, en bil fylld med skrikandes ungdomar. Öl i hand gör att deras förmåga för att se hinder minskar avsevärt. Mannen slungas upp i luften, över bilen och ner på marken med käken först. Den ensamma tysta vägen är inte sig lik med en liggandes man och blod under som färgar vägen röd. Mannens namn var Erik.
När Erik väl öppnar ögonen så är han på en plats som ser ut som en jättestor tågstation men han känner inte igen den alls, han har varken sett den innan, läst om den i tidningen eller sett den på tv som han så gärna spenderar några timmar framför. Marken är gjord av något fluffigt likt bomull men ändå inte, moln som man kan ta på och bara förvirrade människor runtomkring.
En stor man dök upp från ingenstans, en man med mycket auktoritet. En fin svart väst och en tjusig keps. Denna man, denna kontrollant ropade efter biljetter. En biljett som låter en människa stanna kvar i detta paradis, denna biljett får man automatiskt vid dödsfall, antingen himmel eller helvete. Mannen gick fram till Erik och bad om hans biljett, Erik tittade förvånat på mannen och undrade vad han menade med biljett, inte hade han någon biljett i sina ägor. Kontrollanten synade noga Erik sedan drog han med honom igenom en dörr, in i en stor sal med bänkar och stolar som en halvmåne. På dessa bänkar och stolar satt det en massa människor och i mitten av den stora salen var där en ensam liten stol som Erik fick sätta sig på.
En regnig dag, en dag som inte alla andra dagar vandrar en man uppför en ensam väg som inte är som alla andra vägar. Denna natt föga anar mannen att hans liv kommer förändras för evigt, det kommer ingen morgondag i alla fall inte på jordelivet.
Där runt hörnet kommer den, en farkost, en bil fylld med skrikandes ungdomar. Öl i hand gör att deras förmåga för att se hinder minskar avsevärt. Mannen slungas upp i luften, över bilen och ner på marken med käken först. Den ensamma tysta vägen är inte sig lik med en liggandes man och blod under som färgar vägen röd. Mannens namn var Erik.
När Erik väl öppnar ögonen så är han på en plats som ser ut som en jättestor tågstation men han känner inte igen den alls, han har varken sett den innan, läst om den i tidningen eller sett den på tv som han så gärna spenderar några timmar framför. Marken är gjord av något fluffigt likt bomull men ändå inte, moln som man kan ta på och bara förvirrade människor runtomkring.
En stor man dök upp från ingenstans, en man med mycket auktoritet. En fin svart väst och en tjusig keps. Denna man, denna kontrollant ropade efter biljetter. En biljett som låter en människa stanna kvar i detta paradis, denna biljett får man automatiskt vid dödsfall, antingen himmel eller helvete. Mannen gick fram till Erik och bad om hans biljett, Erik tittade förvånat på mannen och undrade vad han menade med biljett, inte hade han någon biljett i sina ägor. Kontrollanten synade noga Erik sedan drog han med honom igenom en dörr, in i en stor sal med bänkar och stolar som en halvmåne. På dessa bänkar och stolar satt det en massa människor och i mitten av den stora salen var där en ensam liten stol som Erik fick sätta sig på.
Kommentarer
Trackback
