jonasperre

Min mage börjar bli full och min hals klarar snart inte mer. Jag har fått en ny fetisch i form av meloner. Honungmelon, Galiamelon och Vattenmelon, finns säkert fler jag har bara inte upptäckt dem ännu. Vareviga dag blir det en melon, mestadels honungsmelon för när de är som mognast är dem härligt mjuka, härligt saftiga. Det bara dansar i munnen. Idag tänkte jag festa till det så det blev en vattenmelon. Vet ni vad jag hatar med vattenmeloner? Dess djävulska kärnor som är så jäkla många och gömmer sig djupt inne bland det ljuvliga köttet. I mina yngre dagar var jag kräsen och försökte gräva ur dessa kärnor men det resulterade i ett massa slafs och melon över hela soffan. Idag däremot är jag äldre och visare, har vetskapen om att kärnorna inte dödar en så jag högg in på melonen som om det vore min sista. Mina läppar, mina kinder, min näsa och mina ögonbryn är helt våta på grund av min glupskhet. Kanske är det en sjukdom, kanske är det en störning kanske överdriver jag bara. Hur som helst så är honungsmelon den bästa av de tre och går ner vilken dag som helst. Så länge den är mjuk och härlig annars blir dansen i munnen en flopp.

Så här lycklig ser jag ut varje gång jag ska hugga in på en våt, saftig melon.