jonasperre

Imorgon bär det av till Arvika Festivalen och nu ska jag bege mig till drömmarnas land. Även fast jag ska sitta på buss i tio timmar imorgon vet man ju aldrig hur mycket sömn jag lär få på grund av alla andra som också ska till festivalen med sprit i sin hand. Jag lovar att jag ska ta en massa bilder. Det kommer bli så jäkla roligt. Ha en kul vecka fuckers, för det ska jag ha.

God morgon på er alla där ute som råkar komma in på min blogg. Kanske är det medvetet eller omedvetet hur som helst blir jag glad. Hörde en gång i tiden att om någon har tagit tid att skriva något så borde man ta tid att läsa det, nu gäller detta mest brev och kanske inte Internet, hade nog kunnat ta en smärre evighet att läsa allt som skrivs här.

jag vaknade för ungefär en timme sedan och började min dag med att spela det brutalt underhållande Castle Of Magic till Iphone/Ipod Touch. En Super Mario klon som faktiskt funkar. Kanske kommer upp en liten recension när jag är klar med spelet. Efter några minuters nördande så gick jag in på Aftonbladets hemsida som jag gör flera gånger om dagen och vem ser jag på förstasidan om inte Michael Jackson. Det är jäkligt synd att han är död men det är också synd att flera miljontals människor dör världen över, var står det om dem? I vilket fall som helst så går jag ändå in och läser om han och nu vill inte hans förra fru Debbie Rowe ha hand om barnen efter MJ död. Hade hon tagit han om dem hade hon även haft tillgång till MJ arv som han lämnar efter sig. MJ har även lämnat efter sig över tvåhundra stycken outgivna låtar och han planerade på att skriva en om miljöhoten. Kanske en ny Earth Song? Nyheterna om MJ död lär vara förstasidesstoff i minst en vecka till sedan är han inte lika aktuell längre. Jag förstår alla som älskar han att de är ledsna, jag hade också blivit ledsen om någon av mina idoler skulle dö, men jag hade inte tragglat det i dagar, kanske fem minuter.

Jag börjar bli en riktig Facebook nörd med. Jag addar en massa människor som jag inte känner. Varför? Jag har ingen som helst aning. Nio stycken kvar från att ha trehundra vänner.

Imorgon är det upp till Arvika som gäller. Kommer bli sjukt kul. Igår gjorde jag en anmälan om att få bo i en stuga istället för att tälta men först till kvarn är det som gäller. Får ringa idag och fråga hur det blev så jag inte köper ett tält helt i onödan. Om någon av er som läser detta också ska upp där. Kom fram och prata, massa nya vänner skadar inte plus jag kan adda er till min Facebook vän lista så mitt liv får ännu större mening. Ironi för er som inte fatta det.

Skägget kliar, jag ser ut som en pundare. Såhär länge har jag aldrig gått utan att raka mig. Nästan tre hela veckor och jag har fortfarande knappt något på kinden utan det växer under hakan. Ska ta en bild på Mats skägg i dagarna och lägga upp så ni får se skillnaden. Kom ihåg, detta är inte en tävling om vem som har mest skägg för då hade Mats vunnit lätt. Det är en tävling om att inte raka sig innan den siste augusti. Pizzabuffén får mig att kämpa vidare.

Jag har aldrig varit på en festival. Jo, jag har varit på Malmöfestivalen, Helsingborgsfestivalen och Göteborg kalaset men jag har aldrig varit på en festival där man tältar, badar i gyttja och skiter på bajamaja. Men detta året blir min debut ingen mindre än Arvikafestivalen och jag ska se ingen mindre än synthpopens största, nämligen Depeche Mode. Sedan får man ju Welle Erdball och Elegant Machinery på köpet. Kommer även en hel del bra Metal band.

Fick förfrågan i förrgår om att bli funktionär under festivalen och igår bestämde jag mig att allt annat än ett Ja vore idioti. Jobbar fjorton timmar sammanlagt på fem dagar vilket blir två och en halv timme per dag, kan det bli bättre? Det enda jag betalar är bussbiljetten dit och hem. Får tillgång till dusch och toalett, mat tre gånger om dagen och bo på ett bättre campingområde. Måste också vara nykter men det betyder inte att jag inte kan festa satan. Lär alltid hitta några nya vänner däruppe som vill ha en extra skåning, kanske flyttar man dit sitt tält med så man kan bada i lera. Dock känner jag en kille som också ska vara funktionär så jag har alltid någon att vara med.

Det känns spännande, nästan lite läskigt för som sagt, jag har aldrig varit på en sån här festival innan och jag har då aldrig sovit i tält heller. Hur som helst så kommer hela nästa vecka bli sjukt kul och ni kommer få veta allt galet och roligt jag kommer vara med om.

Besvikelsen av att Run to the beat ställdes in tog riktigt hårt på både mig och Becky. Den fysiken vi hade försvann rätt så snabbt. Ena dagen kunde vi öppna glasflaskor med våra magrutor medan nästa dag så puta magen ut under tröjan. Becky började med falafel och jag började med meloner. Det blev som en drog, livet var över. Vad skulle man göra? Det var som värst igår, jag låg helt avdäckad på golvet med en spruta på golvet vid min sida. En överdos av honungsmelon. Jag hörde att någon skrev till mig på MSN, jag tänkte att det måste vara någon vän som försökte predika om att jag skulle sluta injicera honungsmelon i blodet. Fast jag var helt utmattad och orkade knappt röra på mina tår så var det något som fick mig att släpa mig fram till datorn. Det var Becky. Hon var helt uppspelt, hon såg en ny chans, nämligen Broloppet den 12 juni 2010. Jag blev eld och lågor, fick ny energi så jag reste mig upp starkt, kastade sprutan utan att fundera på ett sista skjut. Jag rotade fram min Abtronic i garderoben och satte fast den runt min mage, kände hur elektriciteten fick igång mina magmuskler. Nu jäklar blir det hårdträning igen, äntligen har jag hittat något att leva för. Broloppet 2010, du är min Messias, du är mitt hopp i livet. Ser ni avtryck i asfalten i på bron efter loppet så är det bara mina och Beckys skor. 

"Man ska inte stå och pissa mig på ryggen och sen låtsas som att det regnar. Det är ingen bra idé".
Ibland förstår jag mig inte bara på Svenska manusförfattare. Är dem lite ringrostiga i klockverket? För det första gör man inte en uppföljare till en av Sveriges sämsta filmer nämligen "Den Tredje Vågen" denna nya kommer heta "Johan Falk". För det andra ger man inte en skurk en sån här korkat komisk replik om man nu ska ta han på allvar. 

Jag som inte alls tycker om att visa mig utan tröja offentligt var med Mats och Sheila i Västra Hamn idag och stekte. Tyvärr blev jag lite mer bränd på ryggen än jag hade i tankarna vilket jag jämnar ut imorgon genom att bränna framsidan av kroppen.
Här kommer några bilder från dagen, först ut är på min grymt skickligt brända rygg. Ser ni att det är mest ena sidan som är röd. Mitt pigment regerar.

För några dagar sedan fick jag ett sms av Becky, min Run to the beat kompanjon. I detta lilla sms stod det att "loppet är inställt". Jag höll på att sätta gråten i halsen, jag ville inte tro på det, kunde inte tro på det. Tröstade mina sorger med alkohol och när jag kom hem på natten så gick jag snabbt in på deras hemsida och där stod det "Vi måste tyvärr meddela att vi ställer in halvmarathonloppet Run to the Beat i Malmö 2009." Jag föll genast ner på golvet och grät värre än jag någonsin har gjort förut. Jag råkar veta att Becky tog det minst lika hårt som jag gjorde fast hon är hård som sten och visar inte känslor lika mycket. Jämfört med henne är jag en kvinna med för mycket östrogen i kroppen.

Varför det hela tog så hårt på oss är för att vi har tränat riktigt hårt inför det här loppet, vi har rippat våra kroppar. Vi har inte sexpack vi har tiopack. Vad ska vi nu göra med våra väldefinierade armar och rump muskler?

Kanske kommer det en tid då Run to the beat återvänder till Malmö. Om ett sådant mirakel inträffar så kommer jag och Becky att vara där, vi kommer ha väldefinierade muskler igen och vi kommer springa som om det inte fanns en morgondag. Tills dess är vi lönnfeta.

Som rubriken antyder, ibland sker det mirakel. Ett mirakel som att Jesus kunde gå på vattnet. Ett mirakel som att Houdini kunde trolla bort en elefant. Nu har det äntligen skett ännu ett mirakel. Jag, Jonas, har blivit bra på bild. Visst, jag är lite full men vad gör det när man är så söt som jag?

Jag har alltid vetat att anledningen till att Fitness24Seven där jag gymmar har ett separat tjejgym är för att det finns en hel del killar som gillar att spana på tjejer medan de tränar "hårt".
Idag fick jag bevittna anledningen till det hela. Jag står och kör en bröstövning, in på gymmet kommer en tjej och ställer sig i receptionen för att prata med hon som jobbar där. En kille ställer sig vid mig, till och med i vägen och bara ger sig ifrån ett brunstigt läte av "OHHH". Sedan gör han inte alltför diskreta gester till en av sina kompisar som är på andra sidan gymmet att han ska kolla åt hennes håll, även denna killen gör ett brunstigt läte, man kunde läsa det på hans läppar. Killen ropar på ytterligare en kompis och säger något på ett främmande språk, jag gissar att det var i stil med "Kolla in hennes ass". Båda stod där och stirrade, försökte vara diskreta men ja, det lyckades nog inte hela vägen. 

Det finns säkert tjejer som gillar att bli utstirrade på gymmet av kåta killar men enligt min åsikt så är man på ett gym för att träna, inte för att stirra. Betalar ju för fuck en månadsavgift. Sedan kanske andra säger att jag inte ska bry mig så mycket. Det är ju trots allt inte mitt problem att killarna stirrar medan dem drägglar, dock är det just på grund av detta som det finns ett separat tjejgym, majoriteten av tjejerna på gymmet gillar inte att killarna klär av dem med deras blickar.

Min mage börjar bli full och min hals klarar snart inte mer. Jag har fått en ny fetisch i form av meloner. Honungmelon, Galiamelon och Vattenmelon, finns säkert fler jag har bara inte upptäckt dem ännu. Vareviga dag blir det en melon, mestadels honungsmelon för när de är som mognast är dem härligt mjuka, härligt saftiga. Det bara dansar i munnen. Idag tänkte jag festa till det så det blev en vattenmelon. Vet ni vad jag hatar med vattenmeloner? Dess djävulska kärnor som är så jäkla många och gömmer sig djupt inne bland det ljuvliga köttet. I mina yngre dagar var jag kräsen och försökte gräva ur dessa kärnor men det resulterade i ett massa slafs och melon över hela soffan. Idag däremot är jag äldre och visare, har vetskapen om att kärnorna inte dödar en så jag högg in på melonen som om det vore min sista. Mina läppar, mina kinder, min näsa och mina ögonbryn är helt våta på grund av min glupskhet. Kanske är det en sjukdom, kanske är det en störning kanske överdriver jag bara. Hur som helst så är honungsmelon den bästa av de tre och går ner vilken dag som helst. Så länge den är mjuk och härlig annars blir dansen i munnen en flopp.

Så här lycklig ser jag ut varje gång jag ska hugga in på en våt, saftig melon.

Jag vet knappt vad jag har gjort idag mer än att ha legat i soffan och kollat på film. Tvättat har jag visserligen gjort, skulle även städa men blev aldrig av som den late jag är. Nu vill jag bara sova fast det är dags att dra sig vidare till Lund på nästa fest och rocka alla.

En liten nostalgi något:
"Jag är jag, du är du. Vem är du?"
Klura på den.

Idag är en lyckodag för idag tvättar jag. Gick bara upp i tvättstugan av en slump och såg att det var ledigt. Gudarna ler mot mig och det kommer bli en helt fantastisk dag. Har blivit lite trött på att handtvätta mina underkläder, fingrarna blir skrynkliga och det blir aldrig sådär rent och fräscht som man vill. Plus jag har sovit utan sängkläder nu i några dagar, äntligen är det min tur.

Nu är det dags för att laga mat sedan kolla något avsnitt av den underbara men ack så förutsägbara serien "Kungen av Queens".

Jag är med i en tävling som är värre än på liv och död, detta är en tävling om heder och att inte förlora femtio kronor på pizza. Denna tävlingen går nämligen ut på att jag och min kompis Mats inte får raka oss förrän den siste augusti, mustasch undantag för det är så jäkla fult. Det kommer bli en intressant, dödlig och riktigt tårdrypande tävling plus Mats skäggväxt är så mycket snabbare än mitt så han flickvän kommer försvinna i det innan tävlingen är slut. Ni kan följa tävlingen här på min blogg. Hur vi kämpar för att inte varje dag raka av oss fördärvet, hur det kliar och hur vi skäms ute på stan. Jag gör detta för alla er därute som har grym hårväxt plus att jag kan vinna en pizza, gratis mat är alltid bra mat, även pizza.

Här är första bilden, inte rakat mig på två veckor.

... dödar magmusklerna något så fruktansvärt.

Jag var ute och tog en lugn promenad med min trogna vän Ipod Touch. När jag närmar mig amfiteatern i Pildammsparken för att lägga mig där på läktaren och slappa lite så hör jag någon sjunga, vacker stämma. Jag ser en massa människor, smyger mig försiktigt upp för trappstegen sedan går jag fram till folkmassan, tittar ner och vem ser jag om inte Marija Serifovic. Hon tävlade för Serbien i Eurovision 2007 och vann, ännu mer imponerat, hon är öppen homosexuell vilket är dödsstraff i Serbien. Som enda svensk där så stod jag och digga till hennes toner, efter ett antal låtar så gick jag hem.

Kanske dags att göra en uppgradering av bloggen så man får allt mer besökare och ni som kollar, Kommentera, jag vill läsa era åsikter eller bara skriv något allmänt skit. Använd era kreativa tankar om vad som helst.
Kanske skriver jag dåligt eftersom jag som max har tjugo personer som kollar min blogg per dag, kanske uppdaterar jag den för sällan, kanske har jag för få bilder. Läste precis en tjejs blogg om hennes silikon bröst, hon har tiotusen besökare om dagen. Med tanke på de vågade bilderna hon lägger ut är ca. 98 % av hennes besökare kåta finniga pojkar. Måste jag också lägga ut vågade bilder för att få fler besökare? Man kanske skulle skaffa silikonbröst och skriva om hur ömma dem är, hur läkningen går blablabla i en månad. Nej tack, är helt nöjd med mina bröst. Det roliga är att den här tjejen säkert inte hade så många besökare innan hon började med sex snack och silikon, utmanande bilder. Men visst, vill man ha många besökare får man väl öppna upp sig, bildligt talat. Tyvärr finns det alltför ytliga människor i denna världen.
Jag ska börja försöka uppdatera lite mer, slänga ut lite fler bilder på allt möjligt och göra om sidan lite. Men annars fortsätter jag som vanligt, skriva om det jag vill och inte vill. Så kom igen, kommentera vet jag.

Ojojoj, idag har det varit en riktig händelserik dag och klockan är bara 16.50. Jag har sett riddare som sprungit runt på sina vita hästar, drakar som flygit rundor. Slagits mot demoner i kloakerna och klättrat upp för en bönstjälk till himlen. Eller vem försöker jag lura? Denna dagen den 18 juni, 2009 förklarar jag till världens mest händelsefattiga dag. Meningen var att jag skulle till Liseberg idag men det blev inte av på grund av min sjuka. Sprang till centralen i Malmö för att hinna med Höör tåget där vi sedan skulle ta bil upp till Göteborg, jag blev svimfärdig och bangade ur. Gick hem till mamma och självklart jobbade hon så jag slängde mig i soffan, kollade på lite tv, inget fancy förutom att mitt hat mot Tom Bergeron (AFV:s programledare) är en smula större. Somnade på soffan sedan kom mamma hem med gräddbullar vilka försvann rätt så snabbt. Jag får vara onyttig jag är sjuk, OK. Snart ska vi käka korv stroganoff sedan ska jag nog bara hoppa på tåget till Malmö, se om jag klarar hänga lite på gym innan jag går hem, tvättar sedan slocknar i soffan framför tv.n. Detta är ungefär vad jag har gjort idag, kan tillägga att det var jäkligt längesedan jag var såhär trött som jag är just nu. Kanske är det sjukan som håller på att lämna min kropp.
Måste skriva klart min novell ikväll med, får bli medan jag tvättar, tittar på när maskinen går runt, runt, runt och runt.
Roa mig någon? Jag vill ha äventyr, spänning, jag vill hitta på något som ingen annan gör. Måste komma på något att göra till hösten förutom att plugga, typ starta någon förening eller organisation, kanske börja med bergsklättring. Framtiden är oviss men tiden tickar på som bara den.

En piratgroda är en alldeles speciell typ av pirat som har slickat på alldeles för många grodor, vissa får man ju hallucinationer av det har vi lärt oss från The Simpsons. Efter att ha slickat på just en speciell groda så går piraten ner i en hukande ställning, har händerna i golvet och gungar lite. Plötsligt får piraten syn på en fluga, hoppar fram, sträcker ut tungan och gör ett ljud i form av "KWAK" sedan landar lugnt och säkert på alla fyra.
Detta är en piratgroda.

... att jag var en tjej och hade hittat mig en svart kille. Mamma skulle få träffa han för första gången, klart var han sjukt nervös och jag började fundera på om han var tillräckligt snygg för att visa upp för mamma och kom fram till att nej, det var han inte men jag hann inte göra något åt saken för just då kom mamma hem. När han skulle hälsa på min mamma så sa råkade han kalla henne för fel namn och hon uppfattade inte riktigt vad han sa.

Sensomeralen i denna drömmen är: Att vara en tjej är hårdare än de flesta killarna förstår.

Jag ska nog allt fortsätta börja skriva ner mina drömmar så vänta ni bara där ute, det kommer fler.

Terminator ett och två är milstolpar inom actiongenren och kan lätt ses som de två bästa filmerna inom just den genren. Spänningarna var på topp inför tredje filmen. Ack sån flopp det blev när de bara drev med hela konceptet, Terminator var död, det fanns kopplingar till de två andra filmerna men det var ytterst lite, för mycket humor i en domedagsfilm och en regissör som inte gjort en enda bra film innan. Med Terminator Salvation så är valet av regissör precis lika bra som förra gången, man har grävt fram en mycket kompetent man för jobbet nämligen McG som har Charlies Angels på sin meritlista och vi vet ju alla hur grymma dessa filmer är.

Man får ta denna filmen för det den är,en vanlig hederlig actionfilm som lånat inslag av Terminator. För det som gjorde de två första filmerna och även fanns med i trean (inte lika bra gjort dock) så bra var den här känslan av att bli jagad, man kan fly men man kan inte gömma sig för Terminator hittar alltid en och ger inte upp förrän målet är avrättat. I Salvation är det pang på rödbetan hela tiden, skjuter hej vilt, en äkta actionfilm med en arg Christian Bale i huvudrollen och en maskin med schizo som tror den är en människa spelad av Sam Worthington. Det hela går ut på att rebellerna ska rädda massa människor som maskinerna har tagit till fånga för att utföra hemska experiment på och så förstöra Skynet såklart, hela jäkla anledningen till att maskinerna finns.

Smått underhållande, grymt dålig film men ett plus för en data animerad Schwarzenegger med grymma muskler, nostalgi så den får två torskar av fem möjliga.

Vem i helskotta har sagt att jag vill ha en jäkla kondomreklam uppspelandes på min blogg? Skiter väl i var alla hundratusen kondomer tog vägen.

Just nu kan jag mycket väl vara världens sjukaste. Skippa HIV, skippa Cancer. Min förkylning är för jäklig mot mig. Det är fint väder ute, jag vill bara ut och springa, ner till gym men istället får jag ligga här hemma och tycka synd om mig själv. Jag skulle på Liseberg imorgon med men antagligen lär inte det bli av. Nu ska jag lägga mig under mitt täcke och tycka ännu mer synd om mig själv.

Tänkte jag kunde ge ett smakprov på min nya novell som jag håller på att arbeta med lite. Det är en work in progress och som alltid kan jag ändra om hela genom tidens gång. Tänkte jag skulle bli klar med den inom de närmsta dagarna, kanske redan idag. Här kommer ett smakprov i alla fall.

En regnig dag, en dag som inte alla andra dagar vandrar en man uppför en ensam väg som inte är som alla andra vägar. Denna natt föga anar mannen att hans liv kommer förändras för evigt, det kommer ingen morgondag i alla fall inte på jordelivet.

Där runt hörnet kommer den, en farkost, en bil fylld med skrikandes ungdomar. Öl i hand gör att deras förmåga för att se hinder minskar avsevärt. Mannen slungas upp i luften, över bilen och ner på marken med käken först. Den ensamma tysta vägen är inte sig lik med en liggandes man och blod under som färgar vägen röd. Mannens namn var Erik.

När Erik väl öppnar ögonen så är han på en plats som ser ut som en jättestor tågstation men han känner inte igen den alls, han har varken sett den innan, läst om den i tidningen eller sett den på tv som han så gärna spenderar några timmar framför. Marken är gjord av något fluffigt likt bomull men ändå inte, moln som man kan ta på och bara förvirrade människor runtomkring.

En stor man dök upp från ingenstans, en man med mycket auktoritet. En fin svart väst och en tjusig keps. Denna man, denna kontrollant ropade efter biljetter. En biljett som låter en människa stanna kvar i detta paradis, denna biljett får man automatiskt vid dödsfall, antingen himmel eller helvete. Mannen gick fram till Erik och bad om hans biljett, Erik tittade förvånat på mannen och undrade vad han menade med biljett, inte hade han någon biljett i sina ägor. Kontrollanten synade noga Erik sedan drog han med honom igenom en dörr, in i en stor sal med bänkar och stolar som en halvmåne. På dessa bänkar och stolar satt det en massa människor och i mitten av den stora salen var där en ensam liten stol som Erik fick sätta sig på.

Ikväll känner jag mig tanklös. En bil körde precis förbi.
Swebuss har uppgraderat sig, inte nog med gratis Internet vilket de haft nu ett tag tack och lov så har dem installerat eluttag också, ett vid varje säte. Tack så mycket ni som kom på denna idé, inte EN dag för sent. Falun har jag varit i sen i måndags och idag gick jag runt i Stockholm vår kära huvudstad i ungefär två timmar med Venus, det regnade men det gjorde inget. Tror faktiskt att jag kommer hamna i den staden en vacker dag. Jag älskar staden och när jag hoppade av tåget från Falun så kände jag mig bara så hemma. Kanske Stockholm till hösten kanske inte, kanske Australien till hösten kanske inte. Men en sak är dock säker och det är att jag ska ha spelat på Dramaten minst en gång inom tio år.
Nu är det inte mina drömmar jag ska skriva om utan mina tankar men kan inte drömmar och tankar vara samma sak? Kanske inte samma för inget kan vara samma om det just inte är samma. Kommer ihåg när jag jobbade på Subway, man frågade en kund vad dem skulle ha och dem svara "samma" hur i hela världen kan dem ta samma? Hade dem tänkt betala sin kompis baguette och inte få något själv? Som den goda samarit som jag är så påpekade jag detta varenda gång på gott och ont, vissa kunder tog illa vid sig medan andra tog lärdom av det.
Att åka buss, hur ska man beskriva detta? En farkost? En stor bil som rymmer ungefär femtio personer om inte fler. En massa olika individer från olika kulturer, andra mentaliteter, andra tankar. En buss kan ses som något fantastiskt för visst kan en massa kreativa idéer komma fram bara genom att man tittar på sin granne? Kanske hör hur dennes dialekt är, vilka historier han eller hon förmedlar.
Många skulle nog säga att det är min trötthet som talar, klockan är bara 23.28 och till skillnad från förra gången jag skrev ner mina tankar på en buss så behöver jag inte oroa mig för att batteriet ska ta slut för som jag sa i början, eluttag, så himla praktiskt. Så varför inte fira detta med ett extra långt inlägg med just bara mina tankar? Nu vet ju inte jag om jag avslutar efter denna meningen eller om jag skriver ett tiotal till, det som sker det sker har jag fått lära mig man ska inte tvinga fram nåt eller rusa fram, då blir det pannkaka och sanna mina ord, det blir inget gott.

Hjärnan min vill sova nu så lite vila ska den allt få, om den inte godtar den vila jag har att erbjuda så kanske jag klottrar ner nåt litet till.

Varför sviker jag min kära blogg så mycket som jag gör? Jag borde ta hand om den som mitt eget barn, ge den näring genom att skriva varje dag så att även ni läsare har något att lägga era ögon på.

Förra lördagen spelade min improvisationsgrupp debut utan lärare under Urban Arts det gick som en dröm. Även min debut berättelse på rim fick applåder. Imorgon är det dags för ännu en föreställning, vill man bli känd får man ligga i.

I onsdags så var det student, Jakob som tog den. Var mäkta trevligt hemma hos han. Jag och Max hade skrivit en låt till Jakobs ära, Max spelade gitarr och jag sjöng. Vi körde även Tenacious D - Classico.

En god vecka måste jag säga och ikväll är det teater som gäller, två födelsedagsfester och avslutningsvis Secret Wars, fest till kl. 8 imorgon bitti, jag som ville köra till 10.