jonasperre

Jag har redan haft det här receptet uppe en gång tidigare men tänkte lägga upp det en gång till eftersom det är enkelt att göra och smakar underbart gott.

Ingredienser:
1 gul lök
1 paprika
1 purjolök
Passerade tomater
Pennpasta

Gör så här:
Koka pastan enligt anvisningar och ni som inte är bra med manualen.
Häll vatten i en kastrull, låt vattnet koka sedan i med pastan.
När pastan är mjuk så är den klar, smaka gärna innan.

Hacka lök, purjolök och paprika i valfria skivor.

Fräs alltihop i några minuter sedan tillsätt Curry, salt och peppar,
sist av allt tillsätt passerade tomater.

Blanda sedan såsen och pastan och vips så har ni en enkel, snabblagad och riktigt god middag.

Jag har konstanterat idag att jag kan inte rimma för fem öre.

Idag hade vi en övning på improvisationsteatern där man skulle rimma allt man sa. Vi var tre stycken på scen och det hela utspelade sig på Hells Angels hak. Tror aldrig att jag någonsin har varit så tyst, det kom inte ut ett ord ur min annars så pratsnackiga käft. Allt stod still i mitt huvud, jag kunde inte rimma.

Tills nästa söndag ska jag ha lärt mig att rimma, ska kolla upp lite ordlexikon som jag hört att det skall finnas, även kolla lite på youtube som efter google är ens bästa vän. Så innan veckan är slut ska jag ha skrivit ett inlägg som rimmar och simmar. Yeah, där fick jag till det.

Trött som bara den och inläggen jag har skrivit idag har varit helt fantasilösa och meningslösa, shit, börjar nästan bli bra på detta. Och förlåt, jag har ljugit. Skrev innan att jag skulle skriva världens bästa blogg inlägg men det hände aldrig, ibland jobbar kreativiten bara på halvfart. En sak har jag kommit på idag i alla fall och det är att Parlamentet var roligare för tio år sedan. Prison Break har börjat sändas i USA igen, äntligen efter sex månaders uppehåll och hur många avsnitt har dem kvar på säsong fyra? Mindre än tio. Ibland så är jänkarna bara för härliga.

Söndagsparty med Filip och Fredrik fortsätter att suga.

Dagens grymma uttryck är "Brillorm" istället för glasögonorm. Sprid det vidare, låt oss göra revolution.

lite seg i huvudet sådär en smula idag. Kanske kan bero på att man var ute och slirade inatt och kom hem klockan sex i morse, sovit fem timmar. Jag skyller allt på Mats för att han skickade sms och frågade om jag ville med till KB klockan tolv inatt. Jag avfärdade det snällt med att säga att jag var sjukt trött vilket jag också var, förstod inte varför jag satt uppe. Men sedan kom jag på att jag har inte festat hårt på sjukt länge plus jag bor fem minuter från KB så det kan ju inte skada att shaka sina lurivga. Sagt och gjort, det blev en hellyckad natt där jag blev full på en öl, måste vara världsrekord men en billig natt och det tackar man aldrig nej till va? Finns egentligen inget speciellt att rapportera, grym musik ännu grymmare människor och nu ska jag till Entré och äta frukost.

Jag lär skriva världens bästa blogg inlägg lite senare.

Får ni till den lika bra som jag så ska varje tugga vara som en orgasm.

Ingredienser:
250 g mörk choklad
6 ägg
2 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°.

Smält smöret i en kastrull.
Finhacka chokladen och lägg i en bunke.
Häll det smälta smöret över chokladen och rör om tills allt smält.

Vispa ägg och socker pösigt med en elvisp och blanda det med den smälta chokladen.
Blanda sedan ner vetemjölet.

Ta fram en form med löstagbar botten, 24-26 cm i diameter.
Smörj den väl och häll över smeten i formen.

Grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter tills smeten stelnat och börjat spricka på ytan.
Kakan ska inte vara genomgräddad.

Eftersom det är lite mjöl i smeten så sjunker tårtan lätt ihop, därför är det bäst att låta den svalna i formen med botten uppåt ovanpå en ugnsplåt.
Då får den tid att jämna ut sig innan glaseringen.

Ställ in tårtan i frysen i 1 timme när den svalnat.

Inte jag själv som har skrivit denna oerhört fina saga men önskar att jag hade gjort det. Hoppas ni gillar den, lång men oerhört fin.

Tove Janson, författaren till Mumintrollet är skaparen.

Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Men nästa morgon innan dagen grydde
och dimman låg kring huset grå och kall
stack knyttet ut en ängslig nos och gnydde
- han hade klarat sig i alla fall -
men ville hellre äta opp sin hatt
än stanna kvar i huset nästa natt.
Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
och dörrarna står öppna och hans lampor brinner ner.
Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
Men vem ska trösta knyttet med att samma dag han flytt
blev huset fyllt av nya, mycket lyckligare knytt.

Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.

Och knyttet gick med trötta ben mot väster
han var så ensam som ett knytt kan bli.
Där satt en glad hemul med sina gäster
och tände på ett stort fyrverkeri.
Varenda en bar blommor i sin svans
och inne under träden var det dans
och fyra karuseller åkte runt med spel och sång
där satt de tretton homsorna med varsin röd ballong
hemulen åt en stor blini med hallonsylt och smör
men ingen såg att knyttet kom och stod där utanför.
Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är:
stig in och säg godafton så de SER att du är här!

Så gick det lilla knyttet ut på stranden
och fann en snäcka som var stor och vit
han satte sig försiktigt ner i sanden
och tänkte, o så skönt att jag kom hit,
och lade vackra stenar i sin hatt
och havet var så lugnt och det blev natt.
Långt bort var hemulerna med stora tunga steg
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.
Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Men ute i atlantens svarta vatten
en ensam flaska låg och drev
och drev, den flöt iland på udden frampå natten
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort
och namnet hade havet tvättat bort.
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
och över hela stranden lyste julimånen klar.
“…jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen…
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll…”

Och knyttet gömde brevet i sin ficka,
det första brev han nånsin hade fått,
dessutom var det skrivet av en flicka
och detta gjorde knyttet mycket gott.
Han blev med ens så modig, stark och glad,
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad,
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den
och rodde ut på havet i den långa dyningen,
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda, och förtrollande och nytt!

På morgonen var hela himlen mulen
och stora valar blåste överallt
och mitt i havet plaskade hemulen
och hojtade: nej fy vad det är kallt!
Och knyttet sa: jag tycker absolut
att vi har träffats någon gång förut!
En festklädd filifjonka åkte vinkande förbi
och sex himmelsklädda båtar med nio homsor i,
den femte homsan hälsade på knyttet som skrek: hej,
o, det har aldrig förut hänt att någon upptäckt mej!
Tänk om man finge stanna för att prata lite mer,
men vem ska trösta skruttet om jag sällskapar med er?

Nu skymta svarta berg vid horisonten
tre vilda berg där skrymt och mårror bo,
men nitton homsor fiskade med dronten
och lade ut ett nät i frid och ro.
Och knyttet sa: förlåt en resenär
som undrar om ett skrutt har varit här?
Det har hon visst, sa dronten glatt, ett skrutt med trassligt hår
blev alldeles ifrån sig och sprang hemifrån igår,
men vart hon sprang och var hon finns och var hon sist blev sedd
och vem som tröstar henne det är mera än jag vet
för jag är på semester och nu vill jag lägga nät.

När skymningen så småningom sig sänkte
kom ludna småkryp fram på alla håll
de hade bleka nattögon som blänkte
och viskade: där går ett ensamt troll,
ett ensamt stackars knytt som går och tror
att han är mycket stark och mycket stor…
Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra,
jag måste trösta skruttet, jag får inte vara svag
för hon är nog, om möjligt, ännu räddare än jag!

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

De sågo under tystnad på varandra,
ett knytt, ett skrutt. Och sommarmånen sken.
Kanhända knyttet inte är att klandra
för att han blev så svag i sina ben -
Förlorad i sin blyghet sade han:
jag skriver vad jag menar… och försvann.
Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
om hemulen och om snäckan som var så vit och slät
om funderingar på havet och om hur rädd han blev…
men hur han än förklarade så blev det inget brev.
Jag ber dig, käre läsare, att trösta båda två,
o, skriv ett brev från knyttet så att skruttet kan förstå!

När skruttet läst sitt brev med mycken möda
(hon hade särskilt svårt med knyttets namn)
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och skruttet flög helt glatt i knyttets famn
och viskade: glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!
Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se
och att samla vackra snäckor är en underbar idé!
De reste redan samma natt i filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glädjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!

... och sen
levde de lyckliga
i alla sina dagar…

Ligger här i min säng hos mamma, precis slängt in en tvätt i maskinen och slog på tv.n. Självklart finns det gott om högkvalitets program på en lördag morgon, jag valde Biggest Loser, ni vet det där programmet när en massa tjockisar är på ett läger och så finns det några tränare som plågar dem till döds. Den som har gått ner minst under veckan åker ut. Vi har haft programmet här i Sverige då var det den stentuffa tjejen Pauline Nordin som brände fett på de lite större människorna.
Hur som helst det jag vill komma till är att i början när dem visar introt så är det något Gospel band som sjunger om att man kan förändras med lite hjälp med mera. Varför har dem ett jäkla Gospel band där? Är det Gud som hjälper dessa stora människor att gå ner i vikt? Nej. Fuck. Det är deras tränare, inte är det deras viljor för varje program klagar dem på att allt är jobbigt, alltid någon som gråter för att dem vill bara därifrån, hem till sin mysfåtölj med en pizza i ena handen och en öl i andra, kolla på Desperate Housewives och bli ännu större.

Visst är det snällt tv-bolagen gör som hjälper dessa människor men måste dem göra det så vi alla kan se? Jag tycker att det är total förnedring för hemma i sofforna sitter sjukt smala människor och äcklas. Å andra sidan kanske det också kan vara en bra motivation för tv tittarna att gå ut och träna mer, äta mindre godis och kakor. Finns alltid något positivt i det negativa.

Detta är en av mina favoritmaträtter. Lätt att göra och det går snabbt med. Gott att äta kall. Det enda negativa är att det är sjukt jobbigt att diska plåten efteråt, man får riktigt skrubba den men ibland kan lite hårt slit vara värt för några minuters njutning.

Ingredienser för 4 port
300 g pasta
150 g rökt skinka
1 burk passerade tomater
2 1/2 dl Kelda ostsås
1 dl Arla Köket riven ost mager



Gör så här:
Sätt ugnen på 250°. Koka pastan. Skär skinkan i strimlor. Låt pastan rinna av och blanda ner tomatsås, ostsås och skinka. Lägg det i smorda ugnssäkra portionsformar eller i en stor smord form. Strö över osten. Gratinera i övre delen av ugnen ca 10 min. Servera med sallad.

Smaklig måltid.

Det brinner i Malmö just nu, två stora lager har jag hört. Man ska inte ha några fönster öppet eller någon ventilation på för det är giftig rök. Jag vill veta vart det är någonstans så jag kan skutta dit med min kamera. ta några foton sedan sälja till en tidning. Kanske kan jag springa in i byggnaden och ta foto på elden på nära håll, kanske när en bjälke håller på att falla mot mig. Kanske kan jag lura med mig en kompis som Samuel eller Asiaten så kan vi ta sjukt grymma bilder när dem hoppar mot elden med ett leende på läpparna och med tummen upp. Sedan att dem får flera brandskador det är inte mitt problem. Lovar att jag kommer och hälsar på er på sjukhuset, kanske köper jag ett par blommor till er och choklad. Skriver en liten dikt om era brännsår. Sedan bjuder jag er på en resa till Barbados för bilderna kommer bli så estetiskt korrekta att jag blir sjukt känd. Kommer i historieböckerna som en av tidernas främsta fotografer. Vinner Pulitzerpriset, blir bjuden på middag hos Kungen. Tänker man det positivt så skulle mina vänners brännskador innebära en framgångsrik karriär för mig, man måste ibland offta för att vinna eller hur?

Drömmar. Drömmar.

Att vakna upp till tonerna av Queen "It's a beautiful day, the sun is shining" hade varit en dröm men naturligtivs lever jag inte i en dröm, verkligheten är lite mer att vakna upp till att bussarna utanför går på tomgång. Men jag ska inte klaga, nej nej nej. Min mage känns sjukt tom men jag är inte hungrig. Ska snart ner och lyfta lite skrot sedan ska jag in till Svedala och spela in en ljudbok med min vän ordbajsaren, vet inte vart hon får allt ifrån men hennes kreativitet kommer från en helt annan planet.

Detta skrev Becky till mig på MSN idag.
"jag letade recept på arlas hemsida och så kan man läsa omdömen om maten folk skrivit så var det en man vid namn Kurt som skrev att han lagat det åt sin pojkvän och att det blev jättebra. Så lite senare så hade en annan skrivit att Kurt måste gilla korv hahhaha"

Bilden kan mycket väl vara på Kurt, man ser i hans ögon att han gillar stora tjocka korvar.

Då ska jag än en gång få fyra ögon igen. Eller inte idag men ska kolla vilka som passar och så, extra ögon är inget man bara sätter på sig utan det är något som blir en del av en själv. Måste ju hitta ett par snygga ju. Som tur är har jag inget stort synfel vad jag vet i alla fall så det kommer inte bli alltför dyrt.

Glasögon fick jag första gången när jag gick i fjärde klass, kommer ihåg det som igår. Det var en stor sak, ena dagen ser man normal ut och andra dagen ser man ut som ett freak. Jag hade dem ända tills studenten då jag upptäckte linser. Varvade med glasögon då och då tills den dagen jag råkade trampa på dem en gång för mycket, råkade lägga mig på dem en gång för mycket och råkade sätta mig på dem en gång för mycket. Dem blev snea och det gick inte att laga. Nu har jag haft linser på mig i fyra år och känner att ögonen mår inte jättebra av det så glasögon here I come. Eller vad för uttryck kan passa där?

Nu ska jag in och duscha och borsta tänderna har ni tänkt på hur mycket tid man sparar genom att göra dessa två saker samtidigt? Gör det varje dag och man sparar in ett antal timmar av sitt liv som man kan slösa på något meningslöst istället.

Vad tänkte jag egentligen med? Bara en dags förberedning innan jag högg in på en buffé. Bara en dag, att jag kan vara så dum, hur som helst så har jag sju år på mig tills nästa buffé och denna dagen ska jag regera, denna dagen ska människor prata om mig när jag går nerför gatan, denna gången ska jag bli en legend.
Ni som vill får gärna följa med mig på nästa buffé om sju år men som jag skrev i mitt föra inlägg, det är inte för veklingar. Se till att börja träna redan nu, se det som ert livs största ögonblick, var stolta för vi kommer gå till historien.

Att äta en buffé är inget man bara gör sådär, det är inget man bara bestämmer över dagen. Att äta en buffé krävs noga planering så minst en dag innan. Buffé är inte heller för alla, den svage kommer förnedras, det är en kamp om vem som får in mest mat i sin magsäck. För ungefär sju år sedan så åt jag pizzabuffé med min goda vän Mats, vi gick på ett ställe i Lund och vi åt. Efter trettio minuter hade vi ätit minst två och en halv pizza var, personalen gav oss onda blickar och en av dem till och med sa att nu fick det vara nog men är det buffé så är det. Nu sju år senare, klokare och äldre, i alla fall äldre så tänkte vi göra en favorit i repris fast denna gången mexikanskt. Som alla goda idéer så slutade denna både lyckligt och olyckligt. Här är historien om den mexikanska buffén.
 
Efter gymmet mötte jag och Mats upp Asiaten och vi gick mot vårt mål nämligen en restaurang jag ej kommer ihåg namnet på men den ligger sidanom en sjukt god pizzeria vid Kronprinsen. Vi gick in med bestämda steg, sa modigt att vi ville ha buffén och dem kunde fortsätta skövla in ny mat för efter att jag var klar med stället skulle dem gå i konkurs. Det hela stod mellan mig och Mats om vem som skulle äta mest, detta var en machokamp om vem som har störst magsäck. Asiaten var redan ute ur bilden för hon hade förstört det hela med att äta en macka i skolan, hon skyllde på att hon var hungrig och var tvungen att äta annars hade hon inte klarat av plugget, undanflykter. Nu blev det inte riktigt som jag tänkte mig och även fast Mats gick fyra rundor och jag bara tre så åt jag så mycket mer och gick därifrån med segern i behåll. Hemligheten är att inte äta för snabbt för då blir man inte mätt lika snabbt plus man går inte upp lika mycket i vikt. Denna gången klagade inte personalen på att jag åt för mycket, mitt argument till det hade varit att jag är inte en ungdom längre. Mat är som alkohol, du känner inte av det förrän du rest dig upp och gått runt lite. Efter tre rundor och fem kilo mat senare så gick vi därifrån eller man kanske inte kan kalla det att gå utan snarare att stapla sig fram. Min mage hade en massa värkar och hade jag tagit ett enda riskorn till så hade all mat kommit upp igen hade jag varit tvungen att äta lika mycket igen eftersom buffén inte varit värd något då. Följde med Mats hem och däckade på hans golv. Detta var min upplevelse av en buffé i tjugo års ålder. 

Förberedelserna inför nästa buffé är stora. Om sju år ska jag verkligen sätta någon restaurang i konkurs så alla restauranger där ute, jag varnar er. Om sju år, SE UPP. Nu snurrar mitt huvud, min mage bultar och min skrivförmåga ligger någonstans i källaren så därför säger jag än en gång, buffé är inte för alla utan bara för riktiga machos.

Om jag vore en studsboll skulle jag ha studsat runt hela världen, studsat på alla tak, alla vägar, skulle studsat på allt som går att studsa på. Om jag vore en studsboll skulle jag ha varit grön med röda prickar på ...

Min tankeverksamhet är som en femårings just nu, hallå ja, här ligger jag i min säng och skriver om studsbollar. Här ligger jag i min säng, tittar upp i taket och tänker, analyserar allt, alla ljud, varför har grannen sex? Antagligen för att dem har lustar tur dem bara håller på max fyra minuter då stör det inte mig för mycket. Men borde det inte störa deras sexliv? Borde inte tjejen tröttna på att hennes kille får utlösning efter fyra minuter eller är det hennes bästa sex någonsin? I så fall kanske hon kan stå ut. Varför ligger jag här i min säng och diskuterar min grannes sexliv? Det finns så mycket annat som är så mycket viktigare här i livet som varför Filip och Fredriks nya program inte riktigt höll måttet. Kändes inte så hett att se Marilyn Manson och Jonas Gardell där i studiosoffan. Howlin Pelle sjunga en balad med sin röst som jag kallar falsk medan alla andra avgudar. Det enda roliga var när dem skulle lära sig wrestlas och den humorn var inte särskilt hög. Kanske bara jag som hade för stora förväntningar på Sveriges bästa humor par. Kanske lite sent att döma programmet efter bara ett avsnitt, kom ihåg, Conan O'Brian tog år på sig innan han regerade som talkshow värd. Dock undgår det inte mig att det hela skulle vara så mycket bättre om dem kört allt på engelska, ändå i New York.

Min kreativitet börjar sakta men säkert komma tillbaka och snart är jag i toppform igen. Funderar på om jag ska fortsätta titta upp mot taket eller om jag ska försöka skriva lite på min novell.

Mest av allt vill jag bara se stjärnorna.

Gubben i Färjan 2 reklamen som juckar mot sin kvinna medan han sjunger "Jag kan sitta på min skåning och göra vad jag vill" måste vara någon släkting till Hugh Hefner bara det att denna 80-åring istället springer efter kvinnor i sin egen ålder istället för 20-åringar som allas vår Playboys grundare jagar.

Det är just var Wipeout är, detta program där Gladiatorerna möter Femkampen. Den enda underhållning i detta program där människor skadar sig är kommentatorerna Hans Wiklund och Felix Herngrens genomtänkta repliker. Även om dem inte kommer spontant och säkert är riktigt uttänkta så kan man inte mer än älska när dem utbrister sig "Danskjävlar", då är det ren Svensk kärlek. Fråga mig inte varför jag tittar på detta program, kanske har jag inget att göra, kanske väntar jag bara på att tvättmaskinen däruppe ska bli klar.

Kl. 21 börjar i alla fall Söndagsparty med Filip och Fredrik där Sveriges grymmaste duo gör New York osäkert. Även skräckrockaren Marilyn Manson och Jonas Gardell träffas och får bekanta sig med varandra, kan ju inte bli mer intressant.
Filip och Fredrik testar under hela programserien olika amerikanska företeelser, och i det första programmet får vi se dem testa wrestling, den lika brutala som showiga amerikanska brottningen. De har också tagit hjälp av tre gamla favoriter från 100 höjdare, Sten Taxi, sminkmannen Edwin Jonsson och värmlänningen Jan Myrehed, som fått i uppdrag att gestalta klassiska filmscener i dess rätta New Yorkmiljö. Om inte detta är underhållning så vet jag inte vad underhållning är.

Min kreativitet, min inspiration, mitt flow är äntligen tillbaka. Det är som att min teater kompis Cecilia förklarade att Venus har varit ur lopp sedan den 6.e April men idag kom den i rätt bana igen och allt skulle gå så mycket bättre och det har det gjort med, vidskeplighet eller skrockfull, jag bryr mig inte så mycket det enda jag vet är att jag är tillbaka i toppform. Kom på det när jag var ute och sprang, jag orkade springa, jag ville springa vilket jag inte alls hade lust med när jag vaknade imorse. Kanske kan jag äntligen bli klar med min novell i helgen. Ska redan börja på en ny som heter Myrpojken.

Idag har jag målat rekvisita i några timmar, hittade en ursnygg peruk med, nu vet jag hur jag hade sett ut om jag haft långt svart hårdrocks hår, var lättare att headbanga än jag trodde. Tycker ni att jag ska odla så här långt på riktigt?

Min kreativitet är som helt bortblåst, den finns liksom inte mer, den har bara försvunnit. Vart har den tagit vägen kan man fråga sig, är det någon som har sett min kreativitet? Är det någon som har stulit den? Måste jag framtvinga min kreativitet? Blir det ens en bra kreativt verk då? Jag vet inte men jag tycker allt att den får återvända snart för jag saknar min kreativitet jättemycket.

Imorgon bitti ska jag tvätta och snart ska jag titta på någon film och äta youghurt, stavas det så? Antagligen för rättstavningsprogramet gick inte igång, det gjorde det inte där heller och jag vet att jag stavade fel, jäklar också.

Då hade jag en kondition som heter duga, jag kunde springa lite mer än en mil på 40min, nu klarar jag det på en timme, 20 jäkla minuter sämre, 20min är riktigt mycket om man tänker det i löpning. Efter en halv mil känns det som att tarmarna ska komma ut genom munnen, det känns som att jag bara vill lägga mig ner och dö och jag känner att mitt ass får jäkla grym träning av det, alltid positivt. Ajja, ge det en månad så ska jag nog vara i samma form som förra sommaren.

Då tränade man Parkour igår igen i en och en halvtimme, riktigt kul. Det som var läskigt första gången börjar kännas mindre läskigt nu. Vi ska ut en runda imorgon med. När är jag redo för att hoppa mellan hustak? Springa på väggar och snurra i flaggstängor? Antagligen några år till med min höjdskräck och feghet. Här kommer en bild ifrån det i alla fall och det är ingen våghalsig bild, bara en Samuel som står på händerna.

I fredags så var det PotatoPotato festival i Malmö på Inkonst och jag tänkte skriva om detta igår men det blev aldrig av, för mycket dunka dunka i huvudet hämmar kreativiteten och stavandet. Plus jag åkte hem till min mamma och här sitter jag nu och klottrar ner dessa ord.

PotatoPotato, vet inte vad man ska kalla det för en sorts festival, där var poesiafton, konserter och standup comedy. Vilket som så var allt sjukt bra och det var en massa trevliga människor runt om i Sverige som hade kommit ner för att deltaga i volontärarbetet vilket jag också gjorde. Som alltid sparar man det bästa till sist så klockan 00.50 var det dags för Backslip Boys, tjejer som sjunger Backstreet Boys låtar, utklädda och hela köret. jag sjöng med allt, jag kände mig så lycklig och det var inte alkoholen som gjorde det. Dem var bättre än originalet.

En annan trevlig sak var att min polare Christian hade kommit ner från Karlskrona, inte sett han på säkert över ett och ett halvt år. Nu ska jag äta frukost sedan ska jag ut och springa någon mil.

Lite bilder ska jag väl även bjuda på tycker väl alla? Den första är på PotatoPotato "armbandet" vetefuck vad dem kallas annars. Alla volontärer och dem som köpte festivalbiljett hade dessa.

Nu börjar jag med min nya novell, kanske lägs den ut här på bloggen när jag är klar med den. Om en timme ska jag vara på teater bastijonen och om två timmar har vi föreställning men nu är det dags att låta kreativiteten jobba.

Efter fem minuters klottrande så har jag fått fram en liten del av min nya novell, detta är bara en work in progress och antagligen kommer jag ta bort allt och skriva något helt nytt men för närvarande ser den ut såhär:

"För helvete, sudda ut era jävla leenden från era skitiga ansikten. Varför ska ni alltid vara så glada? Förstår ni inte att ju mer glada ni är desto mer bitter blir jag så jag ber er, var inte så jävla glada. Vad har ni att vara glada för egentligen? Ni står därnere och väntar på er buss, står där i tjugo minuter som om det inte vore något, som om tid bara är till för att kastas bort men NU ska jag säga er en sak, tid är dyrbart så gör något nyttigt istället för att bara stå där och prata, stå där och le, stå där och stå. Kanske har ni en familj som ni ska hem till, kanske har ni perfekta barn som kommer och kramar er på gräsmattan utanför ert perfekta stora hus med en perfekt fru och en perfekt hund, varför inte en jävla perfekt pool med? Eller är ni på väg hem för att laga mat åt era barn? En tankeställare, lär era barn att laga deras jävla mat själv, varför ska ni göra det? Är ni deras hemtjänst eller? Du, ja, just du som står därnere helt själv, har du ingen att prata med? Har du ingen att le mot? Kanske är du ensam? Är du så jävla patetisk att du inte ens vet vart du ska ta vägen? För all del, kom upp på en kopp kaffe så kan vi alltid kallprata tillexempel om HUR vädret är, vad du ska göra i helgen. Som om jag bryr mig ett skit om vem du är men för all del kom gärna upp bara du köper med dig kaffe. Eller nej, förresten gör inte det, snälla, bespara mig dina sorger, bespara mig dina missöden jag varken vill veta eller bryr mig, vill inte ens veta vad din favoritfärg är eller vad du har för bok i din svarta väska på din rygg."

Jag tycker att ni har fått genomlida tillräckligt genom att se min vattenblåsa på min lilltå varje gång ni kollar min blogg inte för att "ni" är så många men ändå några stycken. För att bespara er från all smärta börjar jag skriva några inlägg så ni slipper min tå.

Äntligen har jag fått igång min Nike+ sensor. Det räcker visst inte med att ha den i skon för att den ska synkronisera med Ipoden, NEEEEJ, man måste först skaka den någon minut framför Ipoden för att den ska synkronisera. Vem kom på denna superba idén? Och vem råkade glömma skriva detta i instruktionsboken? Den ska kalibreras på väg mot impro föreställningen i alla fall så jag akn utnyttja den fullt imorgon när jag är ute och springer. Den kollar hur snabbt man springer, hur långt, hur många kalorier man brännt med mera. Har en powersång som går igång om man nu skulle sacka efter lite för att få upp det där drömtempot igen.

Solen står på utanför, mina ben blir helt svettiga på grund av jeansen. Jag funderar på att byta om till mjukisbyxor. Huvudet bankar. Jag vet ej varför. Det har bankat ända sedan jag vaknade imorse. Kan det ha varit för min bakis utan alkohol? Kanske, vem vet? Vänta lite, jag ska bara gå till köket och dricka lite juice. Nu är jag tillbaka från köket, det var gott med juice. Sitter på golvet med benen i kors och datorn mellan, lutandes så det ser ut som att jag har en puckelrygg. Jag ser säkert rolig ut från sidan. Det gör jag nog. Det är ett stort hål i mina byxor, vänster ljumske. Böjer jag mig ner när jag är i stan så kan man se mina kalsonger, därför böjer jag mig inte ner. Jag gillar Tv-shop, inte älska. Gillar deras "få tillbaka håret" produkter. Liknar vanlig hårmouse. Denna dagen är lite långsam. Inte som igår. Varför kan man inte stiga ner två gånger i samma flod? För att andra vattenmolekyler har ersatt dem som bildade floden förra gången. Det var en berömd filosof som sa detta. Nämligen Herakleitos. Jag gillar att spela Tv-spel. För det är stimulerande och avslappnande. Jag spelar inte Tv-spel så ofta. Jag gjorde det tillräckligt ofta som barn. Kommer du ihåg din första fylla? Det gör jag. Kommer du ihåg första gången du sa "Jag älskar dig" och menade det? Det gör jag. Kommer du ihåg första gången du kissade i sängen? Det gör inte jag. Jag har kort hår. Men vill ha långt. Jag vill kunna headbanga på en Metalkonsert med långt hår. Sedan raka av det. Jag vill göra en ny tatuering. Jag älskar smärtan. Älska är ett sånt starkt ord. Menas det varje gång det sägs? Solen skiner utanför. Jag ska gå ut.

Jag var ute och gick häromdagen, minding my own business. Höll mig undan från alla andra som också var ute, fräste åt dem, gömde mig under min hood och korsade mina fingrar. Helt plötsligt fick jag syn på den, där på väggen mitt framför mig sidanom Godiskungen (lovar jag skulle inte gå in där) så satt den, en plansch. Inte vilken plansch som helst utan en plansch på Elegant Machinery, det stod att dem kommer till KB på skärtorsdag. Jag blev nästan helt till mig i byxorna för dessa giganter, detta Sveriges största synthpopband, äntligen ska jag få se dem. Elegant Machinery är en av många laster som jag drog med mig ner från Göteborg efter att spenderat en massa tid med synthare. Inget jag ångrar än idag. Kolm, du måste följa med på torsdag, hör du det? Du kan inte bara låta mig gå ensam, vem ska jag annars ta med? Vem annars känner jag som tycker om sån här musik? TÄNK JONAS, TÄNK.

Vart ska jag söka någonstans nu till hösten? Ska jag söka till Malmö och bo kvar här i skit skåne eller ska jag söka till Stockholm och flytta till fjollträsket? Det tåls att tänka på, 15.e april är sista ansökningsdagen. Har tänkt lite på Sthlm för då går jag grundkursen på ett år inom filmvetenskap sedan läser jag Dramaturgi på tre år som börjar hösten 2010, om så är fallet bor jag i Sthlm om ett halvår, hemska tanke men vad gör man inte för karriären och framtiden?

Mannen som våldtog Allsång på Skansen efter kungen Lasse Berghagen, ni vet vem jag pratar om? Anders Lundin, han har gjort det igen, gubben med sångrösten. Jag var på gymmet som vanligt för att bli vacker och vem hör jag från tv.n om inte denna man? Denna man som har underhållt barn med sin röst som får Håkan Hellström att låta som en sång pedagog. Mr. Lundin har släppt en ny skiva, "Buckliga ord och knyckiga låtar", en skiva för vuxna och därför framförde han sin låt "Snart Hemma" i direktsändning. Mannen kan spela gitarr men sjunga, det låter precis som buckliga ord. Nu ska jag inte klaga på Anders för han underhöll mig en massa när jag var en liten knatte och även om han aldrig kommer bli någon Lasse Berghagen så har han börjat shapa upp sig lite i rollen som programledare för Allsång på Skansen. Men nu lite äldre och visare som jag är så vet jag att Anders har karisma och utstrålning men snälla lilla Anders, sjung inte, din sångröst är inte nåt vidare annars keep on rocking utan musik.

Vet alla vad Kinderägg är för något? Annars så kommer en snabb förklaring här, choklad som är äggformat. Mörk choklad utanpå med ljus chokald inuti och en liten leksak i en sjukt jobbig gul plastförpackning som man ibland måste kasta i marken eller stampa på för att den ska vika sig lite.
Dessa leksaker man kan få om man nu fått upp den lilla gula plastförpackningen kan vara olika. Ibland kan man få en grym sportbil som man bygger ihop med en massa coola klistermärken och ibland så får man en liten sketen smurfgubbe och man förbannar tillverkarna av Kinderägg för man har redan fyra stycken som är exakt likadana.
Detta med att vissa får coolare leksaker än andra kan lätt leda till mobbning, skällsord som "Dina föräldrar går på bidrag det är därför du får sån dålig leksak" kan förekomma på skolgården. 
Hur ska man då göra för att stoppa mobbningen som påverkas av Kinderägg? Jo, skriv vilken leksak som finns i ägget och hur avancerad den är, vilken färg med mera. Så kom ihåg föräldrar, nästa gång ni köper ett Kinderägg till era barn och låter dem ta med dem till skolan, kom ihåg att det kan leda till mobbning.