Namnlös novell
Nu börjar jag med min nya novell, kanske lägs den ut här på bloggen när jag är klar med den. Om en timme ska jag vara på teater bastijonen och om två timmar har vi föreställning men nu är det dags att låta kreativiteten jobba.
Efter fem minuters klottrande så har jag fått fram en liten del av min nya novell, detta är bara en work in progress och antagligen kommer jag ta bort allt och skriva något helt nytt men för närvarande ser den ut såhär:
"För helvete, sudda ut era jävla leenden från era skitiga ansikten. Varför ska ni alltid vara så glada? Förstår ni inte att ju mer glada ni är desto mer bitter blir jag så jag ber er, var inte så jävla glada. Vad har ni att vara glada för egentligen? Ni står därnere och väntar på er buss, står där i tjugo minuter som om det inte vore något, som om tid bara är till för att kastas bort men NU ska jag säga er en sak, tid är dyrbart så gör något nyttigt istället för att bara stå där och prata, stå där och le, stå där och stå. Kanske har ni en familj som ni ska hem till, kanske har ni perfekta barn som kommer och kramar er på gräsmattan utanför ert perfekta stora hus med en perfekt fru och en perfekt hund, varför inte en jävla perfekt pool med? Eller är ni på väg hem för att laga mat åt era barn? En tankeställare, lär era barn att laga deras jävla mat själv, varför ska ni göra det? Är ni deras hemtjänst eller? Du, ja, just du som står därnere helt själv, har du ingen att prata med? Har du ingen att le mot? Kanske är du ensam? Är du så jävla patetisk att du inte ens vet vart du ska ta vägen? För all del, kom upp på en kopp kaffe så kan vi alltid kallprata tillexempel om HUR vädret är, vad du ska göra i helgen. Som om jag bryr mig ett skit om vem du är men för all del kom gärna upp bara du köper med dig kaffe. Eller nej, förresten gör inte det, snälla, bespara mig dina sorger, bespara mig dina missöden jag varken vill veta eller bryr mig, vill inte ens veta vad din favoritfärg är eller vad du har för bok i din svarta väska på din rygg."
Efter fem minuters klottrande så har jag fått fram en liten del av min nya novell, detta är bara en work in progress och antagligen kommer jag ta bort allt och skriva något helt nytt men för närvarande ser den ut såhär:
"För helvete, sudda ut era jävla leenden från era skitiga ansikten. Varför ska ni alltid vara så glada? Förstår ni inte att ju mer glada ni är desto mer bitter blir jag så jag ber er, var inte så jävla glada. Vad har ni att vara glada för egentligen? Ni står därnere och väntar på er buss, står där i tjugo minuter som om det inte vore något, som om tid bara är till för att kastas bort men NU ska jag säga er en sak, tid är dyrbart så gör något nyttigt istället för att bara stå där och prata, stå där och le, stå där och stå. Kanske har ni en familj som ni ska hem till, kanske har ni perfekta barn som kommer och kramar er på gräsmattan utanför ert perfekta stora hus med en perfekt fru och en perfekt hund, varför inte en jävla perfekt pool med? Eller är ni på väg hem för att laga mat åt era barn? En tankeställare, lär era barn att laga deras jävla mat själv, varför ska ni göra det? Är ni deras hemtjänst eller? Du, ja, just du som står därnere helt själv, har du ingen att prata med? Har du ingen att le mot? Kanske är du ensam? Är du så jävla patetisk att du inte ens vet vart du ska ta vägen? För all del, kom upp på en kopp kaffe så kan vi alltid kallprata tillexempel om HUR vädret är, vad du ska göra i helgen. Som om jag bryr mig ett skit om vem du är men för all del kom gärna upp bara du köper med dig kaffe. Eller nej, förresten gör inte det, snälla, bespara mig dina sorger, bespara mig dina missöden jag varken vill veta eller bryr mig, vill inte ens veta vad din favoritfärg är eller vad du har för bok i din svarta väska på din rygg."
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Bra, men hur har du tänkt dig slutet?
Postat av: Linnéa
Bra, men hur har du tänkt dig slutet?
Postat av: venus
vilken bitter jävel :)
Trackback