Recension Prins Caspian
Första filmen var en Sagan Om Ringen för barn, den andra filmen är så mycket mer. Det är en mycket mörkare tid. När dem fyra återvänder till landet Narnia så står det inte rätt till, narnianerna är utrotningshotade kan man säga. Telmiterna (hette dem så? Orkar inte kolla upp det) har tagit över och den onda kungen vill inget annat än att få död på alla narnianer. I den riktiga världen utspelas andra världskriget och man kan säkert dra paralleler med att den onda kungen är Hitler och narnianerna är icke ariska rasen som borde utrotas. Prins Caspian flyr för att sedan slå sig ihop med narnianerna och ta plats som den rättmättiga kungen över Telmiterna. Låter det komplicerat? Tro mig, det är det inte bara jag som är trött när jag skriver detta så har svårt att formulera mig superbt.
Skådisarna gör sitt jobb bra, Lucy är bara en irriterande unge som har för mycket förkärlek till Aslan. Susan med sina stora läppar leker svårflörtad, varför ser hon alltid så sur ut i varje scen? Edmund är den coola men också jäkligt töntig på en och samma gång. Peter, kungarnas konung har mens i stort sett hela filmen. Bilden är riktigt bra på Blu-Ray, ljudet vet jag inte riktigt för har ingen hemmabio men från tv.n var det bra. Extramaterialet har jag inte orkat titta igenom hittills kanske blir imorgon bitti och i så fall gör jag en liten uppdatering men räkna inte med det.
Så hur blir det nu? Hur många elefanter får den har fem möjliga? Jag skulle vilja säga fyra elefanter, den är mörk men ändå inte. Charmig film med fin humor och den är så mycket bättre och vackrare än föregångaren. Dock får man se en skymt av isdrottningen som inte är för vacker, det drar ner betyget lite.
Vänta inte som jag, över ett år med att se den, hyr den gör vad ni vill innan ni missar denna underbara film.
Kommentarer
Trackback