jonasperre

Att äta en buffé är inget man bara gör sådär, det är inget man bara bestämmer över dagen. Att äta en buffé krävs noga planering så minst en dag innan. Buffé är inte heller för alla, den svage kommer förnedras, det är en kamp om vem som får in mest mat i sin magsäck. För ungefär sju år sedan så åt jag pizzabuffé med min goda vän Mats, vi gick på ett ställe i Lund och vi åt. Efter trettio minuter hade vi ätit minst två och en halv pizza var, personalen gav oss onda blickar och en av dem till och med sa att nu fick det vara nog men är det buffé så är det. Nu sju år senare, klokare och äldre, i alla fall äldre så tänkte vi göra en favorit i repris fast denna gången mexikanskt. Som alla goda idéer så slutade denna både lyckligt och olyckligt. Här är historien om den mexikanska buffén.
 
Efter gymmet mötte jag och Mats upp Asiaten och vi gick mot vårt mål nämligen en restaurang jag ej kommer ihåg namnet på men den ligger sidanom en sjukt god pizzeria vid Kronprinsen. Vi gick in med bestämda steg, sa modigt att vi ville ha buffén och dem kunde fortsätta skövla in ny mat för efter att jag var klar med stället skulle dem gå i konkurs. Det hela stod mellan mig och Mats om vem som skulle äta mest, detta var en machokamp om vem som har störst magsäck. Asiaten var redan ute ur bilden för hon hade förstört det hela med att äta en macka i skolan, hon skyllde på att hon var hungrig och var tvungen att äta annars hade hon inte klarat av plugget, undanflykter. Nu blev det inte riktigt som jag tänkte mig och även fast Mats gick fyra rundor och jag bara tre så åt jag så mycket mer och gick därifrån med segern i behåll. Hemligheten är att inte äta för snabbt för då blir man inte mätt lika snabbt plus man går inte upp lika mycket i vikt. Denna gången klagade inte personalen på att jag åt för mycket, mitt argument till det hade varit att jag är inte en ungdom längre. Mat är som alkohol, du känner inte av det förrän du rest dig upp och gått runt lite. Efter tre rundor och fem kilo mat senare så gick vi därifrån eller man kanske inte kan kalla det att gå utan snarare att stapla sig fram. Min mage hade en massa värkar och hade jag tagit ett enda riskorn till så hade all mat kommit upp igen hade jag varit tvungen att äta lika mycket igen eftersom buffén inte varit värd något då. Följde med Mats hem och däckade på hans golv. Detta var min upplevelse av en buffé i tjugo års ålder. 

Förberedelserna inför nästa buffé är stora. Om sju år ska jag verkligen sätta någon restaurang i konkurs så alla restauranger där ute, jag varnar er. Om sju år, SE UPP. Nu snurrar mitt huvud, min mage bultar och min skrivförmåga ligger någonstans i källaren så därför säger jag än en gång, buffé är inte för alla utan bara för riktiga machos.