jonasperre

Precis hemkommen från Malmös finest stand up klubb nämligen Oslipat. Ni som bor i Malmö och har missat detta gråt inte för onsdag om två veckor så är det säsongens sista. Gå dit och kolla, det vankas en del kändisar. Denna gången var det stora dragplåstret Kristoffer Appelqvist (stavas hans namn så?) Grabben har medverkat fyra gånger i Parlamentet och är en etablerad stå upp komiker. Han berättade om hur han missade tåget från Kil till Malmö även fast han stod på perrongen, såg tåget komma in, såg tåget stå stilla, såg tåget rulla bort. Han hoppade inte på och fick spendera fem timmar i Kil, det låter inget vidare eller hur? Den bästa av dem alla var dock en tjej i tjugo års åldern från Sthlm nämligen Sandar Ilar som sades vara Björnens överman innan året är slut. Hon var inte sådär jätterolig, visst man skrattade ibland det jag gillade var hennes sätt att prata, hon var riktigt poetisk och har riktigt stor talang. Hoppas hon kommer bli något stort.
Annars var kvällen fylld av skämt om dinosaurier och dylikt. En bra stand up kväll helt enkelt och ser redan fram emot säsongsavslutningen så ni som har missat Oslipat gå dit onsdag om två veckor.

Ingen har väl någonsin sagt att det är lätt att vara en glasögonorm? Speciellt när det regnar ute. Man har svårt att se för alla små regndroppar som sitter på glaset eller plast om man tillhör överklass. Därför tänkte jag demonstrera hur en bild kan se ut från en brillorms ögon när det är sådär lite halvmysigt regn ute.

Kan man sammanfatta det bättre än Petey and Jaydee? Dessa två utomjordiska trubbelmakare som utforskar ett kök. Kolla in och hoppas att ni har det lika roligt som jag när jag kollar på dem. Den enes skratt är så skönt.

En ny träningspartner är just vad jag har skaffat mig. Förra veckan så var där en tjej på gymmet som gjorde en massa fel på maskinerna så jag gick fram och hjälpte henne, det var hennes första gång och hon ville bygga upp en massa muskler, smal som tusan men en biff om några månader. Så vi tränade hårt idag och shit, två timmar det var länge sedan jag var där så länge.
Nu är alltså mitt uppdrag att forma henne likt lera. När jag är klar med henne så kommer hon vara som Arnold Schwarzengger men ändå inte.
Alltid roligt att hitta någon som gillar att gymma, blir också lättare när någon puschar på en när man kör dem där sista repsen. Ser fram emot morgondagens träning.

Hur många gånger har jag egentligen återupplivat min blogg? Antagligen tre gånger för mycket.
Ibland har man bara inte något att skriva om även om det händer hundra saker varje dag. Fingrarna vill inte samarbeta med hjärnan, hjärnan orkar inte formulera meningar som inte är alltför sunkiga.
Jag har sagt förr att jag absolut ska skriva minst ett inlägg om dagen även om jag inte har något att skriva om. Hur skriver man om något som inte finns? Som man inte har en aning om?
Denna gången ska jag i alla fall försöka skärpa mig, skulle förmodligen Malmö atombombas så kanske jag struntar i bloggen en vecka eller två.

Jag har konstanterat idag att jag kan inte rimma för fem öre.

Idag hade vi en övning på improvisationsteatern där man skulle rimma allt man sa. Vi var tre stycken på scen och det hela utspelade sig på Hells Angels hak. Tror aldrig att jag någonsin har varit så tyst, det kom inte ut ett ord ur min annars så pratsnackiga käft. Allt stod still i mitt huvud, jag kunde inte rimma.

Tills nästa söndag ska jag ha lärt mig att rimma, ska kolla upp lite ordlexikon som jag hört att det skall finnas, även kolla lite på youtube som efter google är ens bästa vän. Så innan veckan är slut ska jag ha skrivit ett inlägg som rimmar och simmar. Yeah, där fick jag till det.

Trött som bara den och inläggen jag har skrivit idag har varit helt fantasilösa och meningslösa, shit, börjar nästan bli bra på detta. Och förlåt, jag har ljugit. Skrev innan att jag skulle skriva världens bästa blogg inlägg men det hände aldrig, ibland jobbar kreativiten bara på halvfart. En sak har jag kommit på idag i alla fall och det är att Parlamentet var roligare för tio år sedan. Prison Break har börjat sändas i USA igen, äntligen efter sex månaders uppehåll och hur många avsnitt har dem kvar på säsong fyra? Mindre än tio. Ibland så är jänkarna bara för härliga.

Söndagsparty med Filip och Fredrik fortsätter att suga.

Dagens grymma uttryck är "Brillorm" istället för glasögonorm. Sprid det vidare, låt oss göra revolution.

lite seg i huvudet sådär en smula idag. Kanske kan bero på att man var ute och slirade inatt och kom hem klockan sex i morse, sovit fem timmar. Jag skyller allt på Mats för att han skickade sms och frågade om jag ville med till KB klockan tolv inatt. Jag avfärdade det snällt med att säga att jag var sjukt trött vilket jag också var, förstod inte varför jag satt uppe. Men sedan kom jag på att jag har inte festat hårt på sjukt länge plus jag bor fem minuter från KB så det kan ju inte skada att shaka sina lurivga. Sagt och gjort, det blev en hellyckad natt där jag blev full på en öl, måste vara världsrekord men en billig natt och det tackar man aldrig nej till va? Finns egentligen inget speciellt att rapportera, grym musik ännu grymmare människor och nu ska jag till Entré och äta frukost.

Jag lär skriva världens bästa blogg inlägg lite senare.

Inte jag själv som har skrivit denna oerhört fina saga men önskar att jag hade gjort det. Hoppas ni gillar den, lång men oerhört fin.

Tove Janson, författaren till Mumintrollet är skaparen.

Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.

Men nästa morgon innan dagen grydde
och dimman låg kring huset grå och kall
stack knyttet ut en ängslig nos och gnydde
- han hade klarat sig i alla fall -
men ville hellre äta opp sin hatt
än stanna kvar i huset nästa natt.
Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
och dörrarna står öppna och hans lampor brinner ner.
Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
Men vem ska trösta knyttet med att samma dag han flytt
blev huset fyllt av nya, mycket lyckligare knytt.

Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.

Och knyttet gick med trötta ben mot väster
han var så ensam som ett knytt kan bli.
Där satt en glad hemul med sina gäster
och tände på ett stort fyrverkeri.
Varenda en bar blommor i sin svans
och inne under träden var det dans
och fyra karuseller åkte runt med spel och sång
där satt de tretton homsorna med varsin röd ballong
hemulen åt en stor blini med hallonsylt och smör
men ingen såg att knyttet kom och stod där utanför.
Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är:
stig in och säg godafton så de SER att du är här!

Så gick det lilla knyttet ut på stranden
och fann en snäcka som var stor och vit
han satte sig försiktigt ner i sanden
och tänkte, o så skönt att jag kom hit,
och lade vackra stenar i sin hatt
och havet var så lugnt och det blev natt.
Långt bort var hemulerna med stora tunga steg
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.
Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Men ute i atlantens svarta vatten
en ensam flaska låg och drev
och drev, den flöt iland på udden frampå natten
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort
och namnet hade havet tvättat bort.
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
och över hela stranden lyste julimånen klar.
“…jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen…
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll…”

Och knyttet gömde brevet i sin ficka,
det första brev han nånsin hade fått,
dessutom var det skrivet av en flicka
och detta gjorde knyttet mycket gott.
Han blev med ens så modig, stark och glad,
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad,
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den
och rodde ut på havet i den långa dyningen,
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda, och förtrollande och nytt!

På morgonen var hela himlen mulen
och stora valar blåste överallt
och mitt i havet plaskade hemulen
och hojtade: nej fy vad det är kallt!
Och knyttet sa: jag tycker absolut
att vi har träffats någon gång förut!
En festklädd filifjonka åkte vinkande förbi
och sex himmelsklädda båtar med nio homsor i,
den femte homsan hälsade på knyttet som skrek: hej,
o, det har aldrig förut hänt att någon upptäckt mej!
Tänk om man finge stanna för att prata lite mer,
men vem ska trösta skruttet om jag sällskapar med er?

Nu skymta svarta berg vid horisonten
tre vilda berg där skrymt och mårror bo,
men nitton homsor fiskade med dronten
och lade ut ett nät i frid och ro.
Och knyttet sa: förlåt en resenär
som undrar om ett skrutt har varit här?
Det har hon visst, sa dronten glatt, ett skrutt med trassligt hår
blev alldeles ifrån sig och sprang hemifrån igår,
men vart hon sprang och var hon finns och var hon sist blev sedd
och vem som tröstar henne det är mera än jag vet
för jag är på semester och nu vill jag lägga nät.

När skymningen så småningom sig sänkte
kom ludna småkryp fram på alla håll
de hade bleka nattögon som blänkte
och viskade: där går ett ensamt troll,
ett ensamt stackars knytt som går och tror
att han är mycket stark och mycket stor…
Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra,
jag måste trösta skruttet, jag får inte vara svag
för hon är nog, om möjligt, ännu räddare än jag!

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

De sågo under tystnad på varandra,
ett knytt, ett skrutt. Och sommarmånen sken.
Kanhända knyttet inte är att klandra
för att han blev så svag i sina ben -
Förlorad i sin blyghet sade han:
jag skriver vad jag menar… och försvann.
Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
om hemulen och om snäckan som var så vit och slät
om funderingar på havet och om hur rädd han blev…
men hur han än förklarade så blev det inget brev.
Jag ber dig, käre läsare, att trösta båda två,
o, skriv ett brev från knyttet så att skruttet kan förstå!

När skruttet läst sitt brev med mycken möda
(hon hade särskilt svårt med knyttets namn)
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och skruttet flög helt glatt i knyttets famn
och viskade: glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!
Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se
och att samla vackra snäckor är en underbar idé!
De reste redan samma natt i filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glädjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!

... och sen
levde de lyckliga
i alla sina dagar…

Ligger här i min säng hos mamma, precis slängt in en tvätt i maskinen och slog på tv.n. Självklart finns det gott om högkvalitets program på en lördag morgon, jag valde Biggest Loser, ni vet det där programmet när en massa tjockisar är på ett läger och så finns det några tränare som plågar dem till döds. Den som har gått ner minst under veckan åker ut. Vi har haft programmet här i Sverige då var det den stentuffa tjejen Pauline Nordin som brände fett på de lite större människorna.
Hur som helst det jag vill komma till är att i början när dem visar introt så är det något Gospel band som sjunger om att man kan förändras med lite hjälp med mera. Varför har dem ett jäkla Gospel band där? Är det Gud som hjälper dessa stora människor att gå ner i vikt? Nej. Fuck. Det är deras tränare, inte är det deras viljor för varje program klagar dem på att allt är jobbigt, alltid någon som gråter för att dem vill bara därifrån, hem till sin mysfåtölj med en pizza i ena handen och en öl i andra, kolla på Desperate Housewives och bli ännu större.

Visst är det snällt tv-bolagen gör som hjälper dessa människor men måste dem göra det så vi alla kan se? Jag tycker att det är total förnedring för hemma i sofforna sitter sjukt smala människor och äcklas. Å andra sidan kanske det också kan vara en bra motivation för tv tittarna att gå ut och träna mer, äta mindre godis och kakor. Finns alltid något positivt i det negativa.

Det brinner i Malmö just nu, två stora lager har jag hört. Man ska inte ha några fönster öppet eller någon ventilation på för det är giftig rök. Jag vill veta vart det är någonstans så jag kan skutta dit med min kamera. ta några foton sedan sälja till en tidning. Kanske kan jag springa in i byggnaden och ta foto på elden på nära håll, kanske när en bjälke håller på att falla mot mig. Kanske kan jag lura med mig en kompis som Samuel eller Asiaten så kan vi ta sjukt grymma bilder när dem hoppar mot elden med ett leende på läpparna och med tummen upp. Sedan att dem får flera brandskador det är inte mitt problem. Lovar att jag kommer och hälsar på er på sjukhuset, kanske köper jag ett par blommor till er och choklad. Skriver en liten dikt om era brännsår. Sedan bjuder jag er på en resa till Barbados för bilderna kommer bli så estetiskt korrekta att jag blir sjukt känd. Kommer i historieböckerna som en av tidernas främsta fotografer. Vinner Pulitzerpriset, blir bjuden på middag hos Kungen. Tänker man det positivt så skulle mina vänners brännskador innebära en framgångsrik karriär för mig, man måste ibland offta för att vinna eller hur?

Drömmar. Drömmar.

Att vakna upp till tonerna av Queen "It's a beautiful day, the sun is shining" hade varit en dröm men naturligtivs lever jag inte i en dröm, verkligheten är lite mer att vakna upp till att bussarna utanför går på tomgång. Men jag ska inte klaga, nej nej nej. Min mage känns sjukt tom men jag är inte hungrig. Ska snart ner och lyfta lite skrot sedan ska jag in till Svedala och spela in en ljudbok med min vän ordbajsaren, vet inte vart hon får allt ifrån men hennes kreativitet kommer från en helt annan planet.

Detta skrev Becky till mig på MSN idag.
"jag letade recept på arlas hemsida och så kan man läsa omdömen om maten folk skrivit så var det en man vid namn Kurt som skrev att han lagat det åt sin pojkvän och att det blev jättebra. Så lite senare så hade en annan skrivit att Kurt måste gilla korv hahhaha"

Bilden kan mycket väl vara på Kurt, man ser i hans ögon att han gillar stora tjocka korvar.

Då ska jag än en gång få fyra ögon igen. Eller inte idag men ska kolla vilka som passar och så, extra ögon är inget man bara sätter på sig utan det är något som blir en del av en själv. Måste ju hitta ett par snygga ju. Som tur är har jag inget stort synfel vad jag vet i alla fall så det kommer inte bli alltför dyrt.

Glasögon fick jag första gången när jag gick i fjärde klass, kommer ihåg det som igår. Det var en stor sak, ena dagen ser man normal ut och andra dagen ser man ut som ett freak. Jag hade dem ända tills studenten då jag upptäckte linser. Varvade med glasögon då och då tills den dagen jag råkade trampa på dem en gång för mycket, råkade lägga mig på dem en gång för mycket och råkade sätta mig på dem en gång för mycket. Dem blev snea och det gick inte att laga. Nu har jag haft linser på mig i fyra år och känner att ögonen mår inte jättebra av det så glasögon here I come. Eller vad för uttryck kan passa där?

Nu ska jag in och duscha och borsta tänderna har ni tänkt på hur mycket tid man sparar genom att göra dessa två saker samtidigt? Gör det varje dag och man sparar in ett antal timmar av sitt liv som man kan slösa på något meningslöst istället.

Vad tänkte jag egentligen med? Bara en dags förberedning innan jag högg in på en buffé. Bara en dag, att jag kan vara så dum, hur som helst så har jag sju år på mig tills nästa buffé och denna dagen ska jag regera, denna dagen ska människor prata om mig när jag går nerför gatan, denna gången ska jag bli en legend.
Ni som vill får gärna följa med mig på nästa buffé om sju år men som jag skrev i mitt föra inlägg, det är inte för veklingar. Se till att börja träna redan nu, se det som ert livs största ögonblick, var stolta för vi kommer gå till historien.