Day After Tomorrow
Day After Tomorrow
Alla katastroffilmer följer en mall och den ser ut på följande, jag kan faktiskt ta en film som exempel. Jag tar en av de mest klassiska, SOS Poseidon från 1972 med Gene Hackman. Den handlar om en stor lyxkryssare (Poseidon), alla är lyckliga och glada tills det kommer en stor flodvåg och vips så är båten upp och ner. Där har vi hotet, båten är upp och ner, det börjar forsa in vatten längst ner och enda sättet för att överleva är att ta sig uppåt. Det finns alltid två viljor, en som försöker leda gruppen åt ett annat håll (den onde) också filmens hjälte, oftast är det hjälten som offrar sig för att resten av gruppen ska kunna ta sig framåt, vilket alltid sker på slutet. Sedan när de har kommit ut ur båten så är filmen slut. En katastroffilm ser man för spänningen och det finns alltid ett nytt hinder i varje rum de kommer till. Men nu ska jag inte skriva om SOS Poseidon även om den är så mycket mer katastroffilm och bättre än Day After Tomorrow (åsikter, åsikter)
Så på med skidorna för nu ska vi ut på djup snö, ta även med skridskorna för det kan bli lite halt.
Day After Tomorrow handlar om Jack Hall (Dennis Quaid), en forskare som hänger till i Antarktis, han upptäcker att ett stort isblock har slitits sönder från resten av berget, men vad han inte vet är att det här isblocket har satt igång en stor klimatförändring som kommer att påverka hela jordklotet. Under tiden är hans son Sam (Jake Gyllenhaal) i New York på ett event med sina vänner. Där upptäcker dem att det har regnat non stop de tre senaste dagarna. Efter en rad väder relaterade katstrofer som att det regnar hagel stora som klot och tornados som drar med sig allt i sin väg så inser de flesta snart att en ny istid väntar dem. Medan alla försöker evakuera söderut så går Jack och två av hans vänner norrut för att göra ett tappert försök att rädda hans son, som inte bara har överlevt en massiv översvämning men också -100 grader väder som dödar vem som helst som vistas ute på ett fåtal sekunder.
Detta är ändå ingen typisk katastroffilm, visst den har ett hot. Den har en bad guy, vicepresidenten som inte tror på Jack, annars hade miljontals människor kunnat räddas. För att överleva måste människorna evakuera söderut (Mexico) men denna kamp får vi aldrig följa. Vi får snarare följa Jacks kamp att ta sig norrut till New York och denna kamp kan sammanfattas kort: De kör bil, hamnar i en snödriva, måste gå istället. Den ena trillar genom ett fönster som leder till ett stort shoppingcenter, han skär av sin lina för att inte alla ska följa med ner och dö. Där har vi den som offra sig för att de andra ska kunna ta sig framåt. De tältar, istiden närmar sig, de tar skydd i något rum, startar en liten eld för att försvara sig mot -100 grader kyla. Jack hittar sin son, istiden är över och filmen är slut.
Regissören Roland Emmerich försöker att skapa spänning och dramatik genom att klämma in korta bi-historier här och var. Som den cancersjuke pojken på det övergivna sjukhuset, som inte kan flyttas utan en ambulans. Eller de blodtörstiga, dataanimerade vargarna som känns helt missanpassade i denna typ av film. Dessa sidohistorier är helt onödiga i en katastroffilm där man vill se hur de kommer fram till smarta steg att överleva katastrofen, kampen. Inte genom att gömma sig inne på ett bibliotek. Det blir aldrig riktigt spännande och de enda häftiga scenerna i filmen är ”action” sekvenserna, när det regnar hagel, när tornados drar fram över L.A. och förstör allt i sin väg. Den stora översvämningen i New York och när isen drar över staden. Det är även här som Emmerich har lagt filmens budget på för skådespelarna är inte speciellt övertygande i sina roller. Dennis Quaid vill så gärna vara den där actionhjälten, den misstrodde forskaren samt den hittills ständigt försummande fadern. Tyvärr är han inte speciellt trovärdig i någon av rollerna. Emmy Rossum och Jake Gyllenhaal försöker göra det bästa av ett taskigt manus, kärlekshistorien som Emmerich skapat åt dem känns riktigt pinsam emellanåt och kemin mellan dem två, den finns helt enkelt inte.
Vi har liksom redan sett allt detta innan. Städer har förstörts i ”Independence Day”, ”Godzilla” och ”Armageddon” Emmerich själv står bakom de två förstnämnda.
Filmen kommer inte ta dig med storm, den är faktiskt ganska katastroffull, denna hade kunnat göras så mycket bättre. Jag ger Day After Tomorrow en svettig fralla av fem möjliga.
Ja, vart kommer jag vara den 28 Maj?
