Tankar från en bussresa

Om en timme och fyrtiofem minuter så är min bussresa slut och jag kan än en gång andas in den friska ljuvliga doften av göteborg. Min dator dör om fyrtiotvå minuter vilket är mindre roligt för då blir jag sådär livlös igen. Å andra sidan kan jag surfa på både min Ipod och mobil så det är inte hela världen eller man kanske skulle powernappa istället? Tiden får utvisa det hela. Hmm, vad tänker man då på när man sitter på en bussresa? Kanske tänker man på att ens fötter kanske luktar svett när man har dem på sätet medan skorna ligger på golvet. Kanske lyssnar man på när mobilprataren snackar i tele och undrar vad personen på andra sidan sitter och säger eller kanske till och med ligger och säger. Det här med att prata i tele, jag har sjukt svårt att göra det på bussar och tåg för andra kan ju lyssna. Min ställning är att ligga på golvet medan jag snackar i tele, finns inget mysigare helt klart eller i sängen men hur som helst, ligga ner och snacka i tele. Inte för att jag är så värst bekväm av mig att snacka i tele. känns så "ytligt"? Nu ska jag inte skriva om mina snacka tele skills utan om busschauffören. En kvinna på början av sin 30 års ålder. Verkade ganska deprimerad dock är hon nog bara trött, hade jag blivit av att köra fram och tillbaka till Göteborg med radio som enda sällskap. En man sitter i sätet bakom mig och sover, han har ett par koss hörlurar. Vad lyssnar han på egentligen? Kan det måhända vara Lasse Stefanz (stavar dem med z eller s?) greatest hits eller? På tal om greatest hits så tror jag att Metallica kan vara det enda bandet som inte släppt en greatest hits platta och antagligen aldrig kommer göra det förrän tjugo år efter deras sista platta. Massa tankar som flyger runt i huvudet och hälften är värda att ens tänka på medan dem andra bara finns där likt din blindtarm. Nu är kl. 19.38, hmm, ska jag ringa Lexie och kolla om hon kan underhålla mig lite? Lite snaskiga news om nyår. Kanske jag gör efter jag tryckt på spara och publicera. Andra tankar om att man kanske ska på bio imorgon och se The Spirit, skaparen av Sin City och det håller la samma stuk vilket inte är negativt alls. Hmm, undrar vilken nästa låt på min Ipod är? Låter som Fear Factory, bandet som gjorde att jag gick från Britney Spears till renodlad Metal. Deras skiva Obsolete. Första genomlyssningen blev jag rädd och fullkomligen flög av stolen, jag undrade vem som kunde lyssna på sån här skräpig och skränig musik. Tittade bort mot Britney och tänkte "Det kommer alltid vara du och jag" men jag kunde inte motstå frestelsen att lyssna en gång till, jag satte i skivan i cd spelaren och den här gången flög jag inte av stolen eller blev rädd utan jag snarare headbangade och skrek som en galning det var som att Jesus hade rört vid mig, jag var frälst. Sen den dagen har jag inte gått tillbaka till Britney även fast jag kan erkänna att jag kan sjunga med i flesta av hennes låtar och gör det mer än gärna när jag hör dem på radio men Britney, det vi en gång hade, det är över nu. Såna här tankar kan man ha när man åker runt på en buss mitt ute i Sverige. Bara tjugotvå minuter kvar på mitt batteri och den gula varningstriangeln har kommit fram. Kanske dags för mig att sluta och spara detta inlägg, jag ska nog göra det nu.

Kommentarer
Postat av: Annie

"Inte för att jag är så värst bekväm av mig att snacka i tele", det förklarar ju varför du ringer mig femtio gånger om dagen :D helt klart

2009-01-03 @ 17:24:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0