jonasperre

Nu är äntligen min berättelse på rim klar, den är lite finslipad och lite bättre. Hoppas bara den är bra nog för ikväll när jag ska läsa upp den. Rim är något jag aldrig varit riktigt bra på så detta var en självklarhet, även om ni kanske inte tycker den är så märkvärdig så är det ett stort steg för mig, jag som inte ens kunde rima något alls för en månad sedan har lyckats skriva en berättelse på rim. Här kommer den "En hemlös uppgång och fall".

En hemlös, namnlös i staden går,
inga pengar, vänner han får.
Människor med sina blickar himlar
när de förbi honom passerar.
Den hemlöse, namnlöse tigger om pengar som bäst
när han mår som sämst.
I soptunnor han rotar medan magen hans kurrar
och hans inre smärtor ruvar.
Ensam i parken han sitter, ner i marken han slötittar,
en trisslott i gräset han hittar.
En liten oansenlig summa pengar på lotten han vunnit,
äntligen något han funnit.
In på närmaste kontor han växlar,
mannen bakom disken bjäbbar.
Den namnlöse, hemlöse nu lyckligt nrför gatan strossar
medan alla runtomkring brådskar.
Han in på närmaste krog entrar
med vinstpengarna i högsta hugg centrar.
Lagret runt han bjuder,
ljudet av glädjerop sjuder.
Kung för en kväll,
nu är han formidabel.
Vänner han har,
nu när pengarna flödar.
Pengar och lycka vara inte för evigt
men det är nu han lever livet.
In på hotell han far,
md sig betald kärlek han tar.
Nästa dag, pengar och den betalda kärleken är borta,
han har inte ens råd till en skjorta.
En hemlös, namnlös i staden går,
inga pengar, vänner får.

Snart är det dags för världspremiär för min första berättelse på rim som jag ska läsa upp på lördag under Urban Arts. Kreativiteten sitter i fingrarna just nu och så fort jag är klar med den så slänger jag upp den här på bloggen. Håll till godo och kolla in snart igen.

Tog mig in till Helsingborg igår. Var ett ganska bra tag sedan man var i denna stad.
Hälsade på Daniela och det blev en öl för mycket eller kanske två. Vädret var sjukt fint, solen stod på och fåglarna kvittrade. Helsingborgs obskyra fattigmans fontän vid Söderpunkten sprutade för glatta livet. Med fattigmansfontän så menar jag tre vattenstrålar som sprutas upp från ett galler i marken, häftigt? Nej. Annorlunda? Ja.
Punkten var första anhalt med sköna människor och billig dricka, det bar av till ett svarthak med ännu billigare öl plus backgammon, blev piskad i det ett antal gånger. Jag som suttit och tränat på min Ipod. Ännu ett svarthak var sista anhalten, lika billig öl och jag blev piskad i dart. Vi drog hem till Danielas kompis Louise, käkade kex och ost. Satte igång århundradets sämsta film, Shark Attack 2. Vart har dem hittat skådisarna med stenansikten? Se den gott folk ni lär skratta åt allt det sunkiga denna film har att erbjuda. Jag somnade efter trettio minuter så är helt ovetandes om hajen överlevde. Hujeda mig om det kommer en trea.

Hängt lite mer med Daniela idag, hon skulle besöka sin farmor så jag visade henne runt. Hur lyrisk jag är över stadsbiblioteket och vår tjusiga stadspark. En ananasjuice på Möllan sedan bar det av hemåt.

Duschen väntar sedan har grundkursen i improvisation föreställning, spännande.

Hur som helst så kan jag säga att detta har varit de bästa tjugofyra timmarna på hur jäkla länge som helst.

Och så går det vidare, alla dessa parodi filmer med Movie efter titeln. Är det meningen att de ska stinka så j*vla hårt? Har regissören en ond plan och hatar världens filmindustri så mycket att han gör så många dåliga filmer innan han dör eller han är bara en urkass regissör som tror att han gynnar världen med sitt skapande?

Så mycket skit det är på tv kl. 4 på morgonen. Kollar på ett program om några människor i England som säger att dem inte är bekväma med sina kroppar, antingen är brösten för stora så de inte ser sina tår eller så är inget alls symmetriskt. Dessa kvinnor har skickat in ett videoband a la Extreme Home Makeover eller Super Nanny till två kvinnor antagligen stilpoliser för det är så programmet heter. När dessa stilpoliser har kollat igenom och kommenterat videosarna av kvinnorna så ringer dem upp kvinnorna, stämmer träff med dem och gör dem alla snyggare än någonsin. Om inte detta är ren tv-underhållning så säg. 

... från en annan dator är inte så olikt från sin egna. Det kunde man kanske inte tro. Men vem vet, tänk om man inte är van vid en annan dators tangenter då kanske det går långsammare och skriva, man blir frustrerad och arg. Men denna datorns tangentbord är nästan likadan som min så det går ungefär lika bra som ett skott i äggalådan.
Lite vin, sedan vodka sedan är jag redo att ta mig an en sofistikerad fest.

Fuck, double fuck, trippel fuck.

Varför finns det aldrig någon tid i tvättstugan mer än klockan fem på morgonen och efter klockan tjugotvå på kvällen? jag förstår verkligen inte, måste alla tvätta hela tiden? Eftersom jag varken har några rena underkläder eller strumpor så fick jag göra som de gjorde under stenåldern, nämligen handtvätta. Då undrar ni hur man handtvättar, ni unga generationer som bara sett en tvättmaskin. Jo, nu ska jag tala om för er hur det går till. Ni halvfyller badkaret, i med lite sköljmedel eller tvål eller hur ni nu vill ha det, i med underkläderna och börja knåda. Låt det ligga ungefär en timme sedan häng dem på elementet, precis som i en tvättmaskin men ändå inte.

Jäklar, man skulle haft en torktumlare. Ajja, det kunde ha varit värre, jag kunde ha varit född i Borås.

... Skåne gillar inte blixten. Ändå ska den envisas med att komma på besök och som alltid tar blixten med sig sin sidekick regnet. Jag har inget emot regnet för som alla vet så är sidekicks inte alls så farligt. Kolla Robin, han hade inte superkrafter. Plus det är mysigt att dansa i regnet.
Blixten kommer alltid oväntat, tror den ska få te eller kaffe med kakor, tror att alla älskar den, att den är välkommen. Men jag ska säga dig en sak Mr. Blixt, du är lika välkommen som en illaluktande strumpa.

Jag vaknade upp inatt av en hög smäll, vad kunde det ha varit? En bomb nere på Möllan? En buss som hade kört in i en vägg? Nej, det var en blixt som gjorde sitt största rytande. Efter smällen så sken himlen upp på nytt igen och ett nytt "BRAGHRAH" brast genom luften medan regnet smattrade på fönstret, ville komma in i skydd från blixtens arga stämma och elektriska strålar.
Det var faktiskt lite små mysigt men inte kul att vakna mitt i natten och inte kunna somna om igen.

Vissa pantar, andra slänger burkarna på återvinning. Jag har mitt eget sätt. Jag smashar som Hulken, skrynklar ihop. Varför? Har ingen aning, kanske för att jag har en ond plan att inte låta någon panta den. Här kommer en bild på mitt senaste mästerverk.

Är det någon som ens överhuvudtaget kommer kolla på detta evenemang som är större än självaste Julafton? Tacka vet jag att jag har sista föreställningen med Getting Out ikväll sedan blir det party a la Eurovision Tabu. Hur kul, egentligen HUR KUL är det att sitta och titta på när människor sjunger och sedan ska man rösta? Wow, ett land vinner, OCH? Nu verkar jag bara hatisk, vilket jag också är mot detta evenemang. Men ni som älskar det, ha kul ikväll för det ska jag ha.

Hur kan diska framkalla så mycket ångest? Det tar inte lång tid, det finns tråkigare saker bara släng på lite musik. Samma sak med att dammsuga, ångest, ångest, ångest, det är inte jobbigt alls, tar bara fem minuter max. Det är det hela med att ta ut dammsugaren ur städskrubben sedan sätta in den igen när man är klar. Samma med att tvätta, man måste ta sig upp till tvättstugan, sortera tvätten sedan i med den i maskinen sedan tillbaka efter femtio minuter för att slänga in tvätten i torktumlaren. Hur kan sådana här småsaker ge en ångest egentligen? Kanske är det åldern som gör det, latheten tränger sig på, rynkorna kommer fram. Hmm, man kanske skulle pimpa en rullator?

Finns inga ord hur bra det gick idag. Sån energi jag hade, alla hade. Från att jag gick ut på scen tills jag lämnade den. Detta kan mycket väl ha varit en av mina bästa rollprestationer någonsin, även inräknat dem från improvisationsteatern. Jag är fortfarande helt uppe i varv. Det var magiskt, det var underbart, jag älskade varje sekund. Hoppas bara morgondagen blir minst lika bra om inte bättre.

Det finns nästan sju miljarder människor på denna jord, sju miljarder olika tankar och mål. Sju miljarder människor och inte en enda ser likadan ut som den andra, finns undantag med tvillingar förstås. Ibland kan jag bara sitta på en bänk och analysera alla som går förbi och till exempel tänka: "Vart är han/hon på väg? Vad är deras mål m.m." man kan säga att det är ungefär som nycklar, min dörrnyckel är den enda i hela världen som passar till just min dörr, jag kan inte gå runt och öppna andra dörrar med den. Detsamma är med tankar och mål i livet, alla har olika tankar och olika mål. Visst, de kan vara lika men ingen tänker likadant som en annan. Människan är fascinerande, hur vi är uppbyggda, hur vi tänker. Sju miljarder olika tankar och här sitter jag i köket och funderar på om jag ska börja laga mat.

Igår gick pjäsen enligt vår lärare inte som förväntat. Vi missade våra Q, alltså vi hade för långa pauser mellan karaktärerna som pratade. Även fast vi tyckte det gick jättebra så får vi väl shapa upp oss lite extra idag. Jag var mer nöjd över min prestation på premiären än igår, idag och imorgon kommer jag dock göra det bästa jag någonsin har gjort. Så kom och se oss på Citadellsvägen 7, kl. 19 här i Malmö. Ni kommer inte ångra er, eller ja, vad vet jag? Men kul kommer det bli.

Jag har inte startat en ny blogg utan jag ska bara ändra denna lite, ska börja skriva kortare inlägg, de blir kanske lika ointressanta som innan men kortare och mer uppdaterad. Nu har jag en sak att stryka från min "att göra innan trettio" lista.

Dagens gympass var ett av de bästa detta året helt klart och ändå har snart halva året gått. Shit vad tiden går snabbt, rätt som det är så är det 2010, hmm, jordens undergång kanske? Finns säkert någon som tror det, inte jag dock, jag är ju normal. Eller ja, definiera normal.
Hur som helst, att gymma med Isa (osäker på stavningen) är som att gymma med mig själv när jag var ung. Hon är så sjukt motiverad och vill verkligen bygga massa muskler, exakt som jag var när jag började på gymmet för ungefär åtta år sedan, jag var ung, jag ville ha sjukt snygg kropp så jag spenderade minst två timmar varje dag på gymmet, jag blev stor. Dock är jag inte lika fixerad och motiverad av att träna längre men nu när jag ser hennes glöd så påminns jag om varför jag en gång började träna. Kanske kan detta bli en bra motivations höjare och jag kan komma tillbaka till min gamla form. Man får ha drömmar och mål annars kommer man ingenvart här i livet.

... en riktigt stor geting in i mitt kök. Jag sa till den snällt och lugnt att den fick flyga ut igen för jag skulle laga mat och jag hade bara blivit nervös av att den hade flygit rundor. Så getingen var så vänlig och flög ut igen.

Då har man avverkat premiären av Getting Out med och det gick mycket bättre än väntat. Även fast jag kanske dalade lite med energin i någon scen så sa läraren att jag kämpade mig upp igen. Det var kul, det var spännande och imorgon kommer bli en så mycket bättre föreställning. Hoppas bara det kommer en massa publik, idag var där bara tolv stycken vilket är bättre än inget. Älskar att spela teater, så jäkla roligt.

Här kommer några bilder från rehersals.

Linn visar vart skåpet ska stå och slår därför till mig, kan ju inte vara för att jag först har tryckt ner henne i sängen sedan försökt kyssa henne.

Pjäsen Getting Out jag är med i har premiär imorgon och jag är lite osäker på min karaktär men nu har jag äntligen kommit på att även fast han är ett svin så ska jag ändå göra honom lite komisk för då blir jag säkrare och min energi går upp, en energi som har varit frånvarande de senaste gångerna. Hur kom jag då fram til l detta beslutet? Jo, en fyra timmar och trettio minuter lång promenad för att rensa tankarna men jag mötte även upp med Tezz och hon gick rundor med mig en liten stund här kommer den långa vandringen. Då jag egentligen inte har något speciellt att blogga om idag även fast jag inte bloggat på tre dagar så tänkte jag lägga ut lite bilder från dagens vandring.

Banan har äntligen kommit ut på. Lägger ut den här med men vill ni ha en bättre översikt gå in här:
http://runtothebeat.se/Route-Map.pdf

Ibland har man sina veckor då man orkar träna lite mer än två timmar per dag sedan har man andra veckor som denna då man knappt orkar träna en timme per dag. Jag har inte varit på gymmet på två dagar så idag tänkte jag gå ut stort men efter en halvtimme tog jag på mig skorna och gick hemåt. Kanske, efter jag har ätit går jag tillbaka och kör järnet man lever ju ändå bara en gång och om jag kör hårt idag och ännu hårdare imorgon har jag kommit upp till en hyffsad träningsvecka.

Varför kan man inte bara ha oändligt med energi? Varför ska man vara så trött? Eller det är hjärnan som är trött medan kroppen är pigg, hjärnan skriker NEJ medan kroppen skriker JA, ibland vinner kroppen men idag vann hjärnan. Jäkla hjärna, ska se om jag kan byta ut den, hört att IKEA har rea på sina hjärnor.

Bara se till att äta nu sedan ut igen och köra hårt, låta svettet rinna och musklerna värka.

Eller hur är det härligt när man blir nyförälskad igen i sina gamla favoritband? Guns n' Roses har alltid för mig varit bäst i världen efter Metallica men det var ett tag sedan jag lyssnade på dem. Ladda Ipoden med dem och nu är jag ny förälskad igen. Axl Rose skrikiga, rispiga röst. När Slash smeker sin gitarr till orgasm under November Rain, det bara är så vackert därför ska jag bjuda på en ny video och det är just November Rain, en lugn ballad men också en av de bästa.

Precis hemkommen från Malmös finest stand up klubb nämligen Oslipat. Ni som bor i Malmö och har missat detta gråt inte för onsdag om två veckor så är det säsongens sista. Gå dit och kolla, det vankas en del kändisar. Denna gången var det stora dragplåstret Kristoffer Appelqvist (stavas hans namn så?) Grabben har medverkat fyra gånger i Parlamentet och är en etablerad stå upp komiker. Han berättade om hur han missade tåget från Kil till Malmö även fast han stod på perrongen, såg tåget komma in, såg tåget stå stilla, såg tåget rulla bort. Han hoppade inte på och fick spendera fem timmar i Kil, det låter inget vidare eller hur? Den bästa av dem alla var dock en tjej i tjugo års åldern från Sthlm nämligen Sandar Ilar som sades vara Björnens överman innan året är slut. Hon var inte sådär jätterolig, visst man skrattade ibland det jag gillade var hennes sätt att prata, hon var riktigt poetisk och har riktigt stor talang. Hoppas hon kommer bli något stort.
Annars var kvällen fylld av skämt om dinosaurier och dylikt. En bra stand up kväll helt enkelt och ser redan fram emot säsongsavslutningen så ni som har missat Oslipat gå dit onsdag om två veckor.

Ingen har väl någonsin sagt att det är lätt att vara en glasögonorm? Speciellt när det regnar ute. Man har svårt att se för alla små regndroppar som sitter på glaset eller plast om man tillhör överklass. Därför tänkte jag demonstrera hur en bild kan se ut från en brillorms ögon när det är sådär lite halvmysigt regn ute.

Kan man sammanfatta det bättre än Petey and Jaydee? Dessa två utomjordiska trubbelmakare som utforskar ett kök. Kolla in och hoppas att ni har det lika roligt som jag när jag kollar på dem. Den enes skratt är så skönt.

En ny träningspartner är just vad jag har skaffat mig. Förra veckan så var där en tjej på gymmet som gjorde en massa fel på maskinerna så jag gick fram och hjälpte henne, det var hennes första gång och hon ville bygga upp en massa muskler, smal som tusan men en biff om några månader. Så vi tränade hårt idag och shit, två timmar det var länge sedan jag var där så länge.
Nu är alltså mitt uppdrag att forma henne likt lera. När jag är klar med henne så kommer hon vara som Arnold Schwarzengger men ändå inte.
Alltid roligt att hitta någon som gillar att gymma, blir också lättare när någon puschar på en när man kör dem där sista repsen. Ser fram emot morgondagens träning.

Hur många gånger har jag egentligen återupplivat min blogg? Antagligen tre gånger för mycket.
Ibland har man bara inte något att skriva om även om det händer hundra saker varje dag. Fingrarna vill inte samarbeta med hjärnan, hjärnan orkar inte formulera meningar som inte är alltför sunkiga.
Jag har sagt förr att jag absolut ska skriva minst ett inlägg om dagen även om jag inte har något att skriva om. Hur skriver man om något som inte finns? Som man inte har en aning om?
Denna gången ska jag i alla fall försöka skärpa mig, skulle förmodligen Malmö atombombas så kanske jag struntar i bloggen en vecka eller två.