Min överman

Eller snarare överkvinna eller borde man egentligen säga min kvinnliga motsvarighet i alla fall när det gäller att äta mat. Jag har alltid tyckt att jag äter sjukt mycket och ingen kan komma i närheten av mig förräns idag. Jennie var här och vi gjorde hemmagjord pizza med skinka och ananas och låt mig berätta, det var ingen liten pizza heller, hur som helst så äter hon lika mycket som jag. IMPONERAD. Ångest fick vi båda två efteråt efter vi kommit på att vi gått upp femtiotusen kilo som säkerligen bara var tre kilo men ändå. Sorry Jennie för att jag kanske inte var världens roligaste sällskap under Full Metal Jacket då jag nästan somnade till femtio gånger eller när vi tittade på Vakna Sverige och jag somnade till när det var dansken på tv.
Riktigt härligt det där med att somna under film eller serie när man har vänner här, dem skrattar till och säger något, man vaknar och bara håller med eller bara utbrister ett litet falskt skratt.
Missade gymmet idag så imorgon får det bli lite hårdare tag men nu kallar sängen på mig så god natt alla små människor.
En sak som jag är jäkligt stolt över mig själv är att jag motstod en olustig känsla att gå in på ICA och köpa choklad efter jobbet.
God Natt

TACK

Detta lilla ord på fyra bokstäver som anses som något artigt missbrukar jag dagligen. Jag misstänker att det är en "arbetsskada" från Subway tiden då sa man tack ca. femtioelvatusen gånger och nu säger jag det hela tiden till allt och alla kvittar vad för situation man är i. När jag öppnade porten till trapphuset så kom en kvinna springandes, jag höll upp dörren och hon sa tack och vad svarar jag? Jo, TACK. Varför svarade jag inte bara "Varsågod" eller "Lugnt"? Varför tack? Tack tack tack tack till allt. Skulle inte förvåna mig att jag skulle säga tack till en rånare med, han kommer fram med en kniv och säger åt mig att ge min mobil till han. Han säger tack bara sådär och istället för att svara "Jag ska anmäla dig" eller något så kommer ett tack. Om jag hade hjälpt en gammal tant över gatan och hon sagt tack så hade jag bara svarat med samma ord, nämligen tack. En arbetsskada eller inte men jag känner att jag missbrukar ordet tack. Finns det AA fast för tackmissbrukare?

Slutet är nära men ändå bara början

Dagen lider mot sitt slut och jag är i säng om mindre än tre timmar om allt går enligt planerna. Min sista Vienetta på riktigt länge ligger i frysen och väntar på att hamna i min mage och varför är det sista frågar ni? Jo, för imorgon hade jag tänkt börja mitt nya liv. Inte färga håret eller raka benen, inte klä ut mig till tjej med fejk hår och fejk bröst och spatsera runt på stan nej utan jag ska börja mitt nya hälsosamma liv. Ska sluta äta onyttigt d.v.s inget godis, kakor eller varm choklad utan bara nyttig vanlig mat sedan ska jag börja hårdträna igen minst sex gånger i veckan. Nu jäklar i det, tio veckor sedan ska jag nog ha fått tillbaka mina gamla muskler. Ska allt blogga om mina framsteg.

Hade sjukt dålig inspiration på improvisationsteatern idag men nästa söndag smäller det sedan den andra december så är det showtime, inte på Broadway utan på Gädden i Malmö kl. 19 så är det någon som läser detta och vet vart det ligger, kom dit, gratis och allt dock ingen saft eller bullar.
Nu väntar glassen så godnatt när ni ska sova och dröm vackert.

En robot med charm



Glöm Järnjätten och glöm Terminator för WALL-E kan mycket väl vara den mest charmerande roboten som finns på film.
Hade skrivit en recension på filmen om jag inte hade varit så förbaskat trött så jag säger bara, se den, njut av den och le av den,

Om 60 minuter ...

... är torktumlaren klar. Hur hemskt måste det inte vara en torktumlare men ändå underbart på samma gång? Det hemska för att det enda som händer i torktumlarens liv är att det går runt, runt och åter runt hela tiden förutom när det är sovdags. Ingen uppskattning, ingen klapp på sidan eller toppen förutom när det är något fel för då "misshandlar" man den. Det underbara är doften av rena kläder dock är dem våta men torktumlaren får en stor uppgift att göra dem torra. Så vad är era tankar på en torktumlares fascinerande liv?

Den nya veckan

På måndag börjar man återigen jobba efter att ha varit sjukskriven i en vecka. Varför sjukskriven undrar ni då? Jo, på grund av ett litet skoskav som ledde till blodförgiftning och rosfeber, för att göra en halvlång historia kort. Jag gick eller snarare staplade till Akuten, tog massa blodprov, fick en slang uppstoppad i näsan som gick ner i magen för att dem skulle kolla efter blod och det "bästa" utav allt som rubbade mitt manliga ego: PROSTATAUNDERSÖKNING. Jag fick i alla fall den goda nyheten att jag skulle bli inlagd några dagar tills jag mådde bättre så in på infektionen jag for. Ofräsch, inga linser och med dåligt mobilbatteri låg jag där i sängen i två hela dagar med världens snyggaste sjukrock och fick pissa i burkar. Mitt enda sällskap var en liten tv med inbyggd video, sällskapsresan och Scooby Doo, jag var i helvetet. Utskriven på söndagen.

Nu när jag har varit ledig en hel vecka så hade jag stora planer på att jag skulle få en massa saker gjorda, ut och se världen. Söka lite nya jobb. Skaffa nya hobbies och intressen men verkligheten var soffliggande, Xbox 360 och filmtittande. Min största fiende är en liten vit tablett som kallas för pencilin, jäklar vad trött det kan göra en.
Sammanfattningsvis, jag har haft min tråkigaste vecka någonsin, må nästa bli lite mer livligare och lite mer givande. Imorgon är det dock improvisationsteater som gäller och det ser jag framemot då jag var inaktiv förra veckan får jag vara dubbelt så aktiv imorgon.

Nu ska jag upp och kolla till min tvätt, kolla klart Bring it on och dricka lite vatten. Jäklar vad sugen jag är på glass.

Once again ...

Detta kan med sannolikhet vara min hundrade blogg men denna gången ska jag absolut inte tröttna och även om jag tröttnar och inte skriver på ett halvår så lovar jag att ni trogna läsare kommer att få era lustar mättade.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0